eller ganska ovanlig faktiskt. ovanligt pinsam... tog en bra stund att sopa ut bilen. upp över halva hjulet fanns en fin snövall. lyckades ta mig ut. kör förbi den trevligaste skyddsvakten vi har på jobbet. erbjuder honom skjuts, han öppnar bakdörren. en duns, dörren stängs och jag kör iväg. pratar lite stressat och inser till slut att jag inte fått nåt svar... han står kvar... jag hade inte nån chans att vända, han tog bussen till jobbet. just nu har han fått låna min bilnyckel och är på väg att hämta sin väska. där hans nödvändiga basker och bälte ligger. pinsam start på ett elvatimmarspass... yey.
bakom trädet kan man ana arlanda. ett arlanda i kaos. inställda flighter. försenade flyg. otroligt snöiga väskor. en stress i luften som kommer sig av att människor inte vet om de kommer iväg. det har varit en helt okej arbetsdag. sovmorgon. gamla gänget. bra positioner i rätt tid. peaken på morgonen hanterbar. ett idogt messande med älsklingarna. men det var skönt att köra ut från parkeringen med en nyborstad bil. på väg till henne och hunden som kommer att sova bredvid mej inatt.
att tro är att vara öppen
inför att acceptera en möjlighet.

upplevelsepresenten gjorde min eftermiddag omtumlande och tankeväckande.
ska tillbaka på återbesök snart.
en stunds försiktig barnyoga med lilla e efter andra elvatimmarspasset på två dagar var urmysigt och avslappnande. han på sin knallgröna, jag på min svarta. lugn musik och lugna andetag, tänt ljus på golvet och i fönstret. hundar, katter, kor, en båt och en båge.
står bakom scen, tittar på botkyrkarevyn på tumbateatern. tjejen jobbar med arbetsbrallor och headset. hinner kramas emellanåt. riktigt trevligt. de är fantastiskt duktiga, de flesta. många roller, klädbyten och repliker. jätteroligt att få vara med. vi åt lunch hemma hos scenarbetarens föräldrar först. nån mamma fyllde år. oväntat trevligt och inte så pirrigt som förra gången att träffa moster o karl, syster och karl och barn, bror, mamma och pappa. hennes familj är jättetrevlig. tankar på resten av familjen gjorde mig lite splittrad i pausen dock.

med benet vibrerande av smärta sitter jag på tåget hem till märsta. mer än hundra minuters nålstick gör huden öm. både under tiden och efteråt. njutning. både över resultatet och att jag klarar av smärtan.

i solsken och vit frusen dimma ser träden helt fantastiska ut. träden som vanligtvis är vackra i sig själva. både för sin egen skull, och för att det är dem jag ser när jag åker från jobbet. bakom det här trädet sträcker ett stort fält ut sig. tillräckligt stort för allehanda flygplan. ett flygfält helt enkelt.
på Guru. Mysigt att äta ute med familjen. Bästa sällskapet och god mat.
den frusna dimman gör träden vackra med långa kristaller som glittrar i gatlyktornas sken mitt i natten. i jakten på dagens bild är de ett alltför frestande motiv för att hålla händerna kvar i vantarna på väg till nattbussen som ska ta mig till jobbet.

med projektvännerna från förr på återkommande aktivitet, soppa hemma hos c med f och a. mycket allvar och återkoppling blandat med roliga anekdoter från vara jobb och familjer. de hade bestämt sig för att jag behövde en bra present. den förra har jag fortfarande runt halsen. tack tjejer.
att kunna springa är fantastiskt. att kunna, vilja och överleva att springa på vintern höjer min livskvalitet. förutsättningarna är många. tillsammans med astmasprayen är min lungplus ett måste. att man låter som darth vader och ser ut som ett ufo, bjuder jag på.
björntass har en fetisch.
gummi.
som en målsökande robot letar han i lådor och skåp. en ganska ovanlig fetisch. för en katt. är inte sådär jättebra för små magar att äta just gummiband eller den dyra reservgummipackningen till assistenten. men tydligen gott...
vid ett öde busstorg, nästan mitt i natten, väntar jag på bussen som ska ta mig till jobbet.
en idé har väckts och tagit form. tog ett första steg och det känns bra.

en iskall promenad med kameran i högsta hugg inför första bilden på 365 efter en sen natt och kombinerad frukost/lunch. mannen, gf, lilla e och jag åkte till görväln medan mm stannade hemma, nyvakna. snö, kallt, lite blåst från mälaren gör att vi inte stannar så länge. den sista solglimten syns mellan träden och det får bli sista bilden för utflykten. varm choklad, kaffe, ivanhoe och fotmassage att se fram emot. edit: ivanhoe går på trean, en kanal vi inte längre har i vår skogstv.