när man kört in på jobbparkeringen. benen höll att springa på, trots att stelheten är kvar efter tävlingen i söndags. premiärmilen. personbästa. efter en tuff löparstart på året med flera veckors uppehåll i löpningen. jag är glad att det höll hela vägen. känns mycket bättre inför springcross och marathon.

känns som ett tokslöseri med hästkrafter när vi segar oss fram på leden mellan motorvägarna i rusningstrafiken. känner nästan otåligheten lika starkt hos systers vrålåk som hos mej själv.

att ge upp och inse att man är besegrad är tufft. inget jag gärna gör. åtminstone inte nu längre. speciellt inte när det är kroppen som strejkar. en fantastisk löprunda utan höftbälte. med marathonsteg och bra hastighet. vägrar tycka att det gjorde nån skillnad, men kanske hjälpte det till, när min svanskota bestämde sig för att krångla senare på kvällen. tur man omger sig med åtminstone synbart tuffa kära. vi blev nog ganska rädda tillsammans även om ingen direkt visade det. efter tio timmar på jobbet igår, gav jag alltså upp. åkte hem med min värkande kropp och tilltufsad självkänsla. kallades hjälte. är hemma idag. ledig tills på fredag när jag gör ett nytt försök...
mitt nya schema innebär visserligen att jag jobbar varannan helg, men det ger mig många träningsdagar i gengäld. som igår. lite sovmorgon, krama alla barn och sen byta till löparkläder. ursvik var soligt. vackert. lite svårare underlag än sist. mannen sprang långt i gropar och djup snö. jag kände mig ganska hardcore ändå med mina 12,5 km. trötta och lite hungriga. var inte riktigt nöjd med min träning ändå, blev en halvtimmes dansträning i vardagsrummet innan lunch, och en timmes yoga på kvällen. mannens träningsresultat efter lunch syns ganska bra på bilden. helt insane.
...blå himmel och strålande sol gör underverk med mina älsklingar mannen och särbon. efter jobbet, en underbar löptur på järvafältet som följdes av en trevlig kväll med familjen.
en fantastiskt mysig eftermiddag på klätterverket. en stor del av familjen annorlunda kastade sig i lianer, nåja, klättrade som fladdermöss på väggen. det är jätteroligt att stå på golvet och säkra, samtidigt som man kan peppa. att det sen värker i händer, armar och nacken är försumbart:).

efter ett onödigt fall (som om inte alla fall är det...) blir jag riktigt glad av att se ett gäng militärer spetta bort isen från perrongen i karlberg. med fina västar för att synas ordentligt, utrustade med spett, spadar och skyfflar gör de vintern lite mindre farlig. hur det gick med mej? lite ont i vänster ben, höft, ryggsida, armbåge, handled bara. shoppingkassen med åtråvärt innehåll klarade sig förhoppningsvis;)