jag såg min spegelbild i ett skyltfönster häromdan.
det tog en stund att ta in vem det var. att det var jag. 
jag har gått upp och ner i vikt de senaste 20 åren-
av lathet, medicinering, sjukdom och graviditeter, med träning, pulver, diet och envishet. 
men inuti känner jag mej inte smal nu. 

jag behöver jobba på det.

inuti, känner jag mig som min skuggbild här ovanför. 
som när jag vägde som mest utan att vara gravid. 
och i huvudet vet jag att det inte stämmer. 
att jag inte är fet. inte är osexig. 
att jag är vacker och underbar.
men... 
inuti, i hjärtat, har jag svårt att ta in det. 
det är några kilon kvar innan jag är klar.
men jag känner mej ändå nöjd över det arbete jag lagt ner.
att jag kommit såhär långt.
det är fantastiskt.