jag såg min spegelbild i ett skyltfönster häromdan.
det tog en stund att ta in vem det var. att det var jag. 
jag har gått upp och ner i vikt de senaste 20 åren-
av lathet, medicinering, sjukdom och graviditeter, med träning, pulver, diet och envishet. 
men inuti känner jag mej inte smal nu. 

jag behöver jobba på det.

inuti, känner jag mig som min skuggbild här ovanför. 
som när jag vägde som mest utan att vara gravid. 
och i huvudet vet jag att det inte stämmer. 
att jag inte är fet. inte är osexig. 
att jag är vacker och underbar.
men... 
inuti, i hjärtat, har jag svårt att ta in det. 
det är några kilon kvar innan jag är klar.
men jag känner mej ändå nöjd över det arbete jag lagt ner.
att jag kommit såhär långt.
det är fantastiskt.




















en gaffrad bussfil påminner mig om min gaffrade mage efter en operation för många år sen.
blåmärket på min hand idag efter kanylen är ett synligt spår efter den omysiga skrapningen igår, på jakt efter fler cellförändringar. svaret kommer efter tre veckor. långa tre veckor. försöker tänka positivt. det är lite märkligt, många saker påminner när man minst anar det, om händelser i närtid eller för länge sen. negativa upplevelser och positiva.
Är tvungen att stanna på vägen tillbaka till pappas stuga, alla stojiga barn känns med ens övermäktiga. Tårarna vill inte sluta rinna. Det är alltid svårt att släppa efter sista kramen, men ikväll var det nästan omöjligt. Otäcka föraningar. Jag vet aldrig om jag får träffa henne igen. Om hon finns kvar. Nästa gång, nästa sommar. Hon är mig så otroligt kär, och jag känner att jag försummat henne de senaste åren. Jag är hennes hjärta och ofta i hennes tankar. Lilla farmor, så gammal du blivit.
Älskad och omtyckt av alla...
Efter en skakig uppväxt, säkert älskad av mina nära även om de inte riktigt lyckades visa det, har jag börjat utmana många av mina rädslor. Ni är ett otroligt stöd i min strävan att må bättre. Att vara älskad av er gör att jag vågar. Allt mer, allt oftare. Den här sommaren... helt galen...hoppa ner i vatten, bikini, dyka, visa världen vem jag är och älskar, äntligen söka hjälp för själen. Jag behöver lära mej att vara mej själv bra nog, att inte förlita mej på er för att må bra. Att själv tycka att jag är fantastisk och underbar... som ni gör. Och stundtals, kan jag känna total lycka, när inga mörka moln är ivägen.
Jag flätade Emriks hår igårkväll få balkongen hemma hos farmor och farfar. Han och bröderna har varit här lite drygt en vecka, hans pappa och jag några dagar. Efter att han nickat ja på min fråga, om han visste att vi ska åka hem på morgonen, frågade han tyst: mamma, saknar du pixie? Innan jag ens hinner svara, fortsätter han: jag saknar bacchus. När jag berättar att de kommer att träffas i sommar, skiner han upp. Det är lite ledsamt att åka härifrån.
Har varit här förut. En annan tid, nästan ett annat liv. Förra pausen här, flera år tidigare, på väg söderut. En annan kropp, ett annat instängt liv. Halv, fet och sjuk. Nu har jag ingen pizza. Har kroppen mer under kontroll. Ler oftare. Är öppen med vem jag är, vad jag är. Har mycket kärlek i mitt liv, som gör mej stark och som gör att jag vågar vara mer mej själv och utmana mina gränser. Min älskade man som varit ett fantastiskt stöd, i min inre och yttre resa, både nu och då. Och en älskad fru, en ny livskamrat. Ni får mig att känna mig vacker och värd att älskas.
En ledig fredag kan bli hur fylld med aktiviteter som helst. Lilla E fick stanna hemma och ha sommarlov. Springa en runda efter frukost, som uppvärming. Han jag och Pixie. Vi åkte vidare mot Ängsjö, hon och jag, efter att ha lämnat lilltroll hemma hos storebrorsorna. Ängsjö. Gröna trailmilen med regn, mygg och rötter. Hala stenar, hala bergshällar. Underbart. Fantastiskt. Långsamt skönt tempo även om jag gärna springer fortare ibland. En lunch och lite shopping på ikea efter välbehövlig omplåstring av tår;) där lilla E fick testa lilla småland. En självklar start syns på bilden. En trevlig middag och en yoga med älsklingarna innan läggdags. Mmm. Hur trevligt som helst.
Planerna för familjeträffen börjar falla på plats. Pappa ännu osäker, en syster på Gotland. Ser fram emot den eftermiddan med förväntan och glädje. Och lite nervös är jag allt. Tänk om... tänk om de inte alls är med på noterna, tänk om det regnar. Men det blir nog bra hursomhelst. Vi ska reka, efter en fin plats att muta in. Ler.
yey. äntligen är det bokat. biljetten inköpt och förväntningarna på topp. pride. stockholm pride. i år med alla älsklingarna med, även om det inte är alla alla dagar. men ändå. house, park, fest, parad, fest igen och alla glada miner. fan vad najs. skönt att ha semester den veckan, I´ll say.

idag mötte mej eleo med ett tjut när jag kom till jobbet. önskemålet jag haft på hennes förra londonresa hade hon kommit ihåg den här senaste i helgen:). ett par fina handklovar. till mobilen. tack

efter en dags tävlande med de andra bävrarna, med mycket äventyr och en fin andraplats, orkade ändå lillkillen med en löparrunda tillsammans med mej. tre kilometer. mest löpning, men lite roliga skutt och en del gående steg här o var. han orkade mellan varven prata, men var fokuserad och sprang på duktigt. det var skönt att sträcka ut musklerna lite efter gårdagens tävling. skönt och väldigt nödvändigt. känns som om det kan bli en god vana, att röra på sig. få se hur hågad man är efter nästa tävling :). han tränar inför minimaran, jag inför stora maran. 

regn. blåst. tävling.
en ganska bräcklig träningsvår. 
men...
starka ben och envishet funkar långt.
springa alla backar var ett mål. bättre tid än förra året ett annat. klarade båda.
tungt som fan emellanåt. 
men fick vittring på guldmedalj, efter första varvet. 
klarade inte det, men vittringen smakade gott.
årets andra tävling. personbästa på premiärmilen i mars på milen. 
personbästa på dagens springcross, 12 km. 9 minuter bättre än förra året.
åtta minuter snabbare nästa år 
det var skönt att komma hem med en nöjd man och en nöjd särbo. 
till barn som varit på scoutuppdrag a´ la hamburgerstekning. 
gemensam pizza med egna fyllningar och en skön kväll tillsammans. 



det är underbart med vår. slippa mössa, halsduk och ibland vantar. det jag förträngt den här sena vintern, är att varje vår kastar sig pollen ut i luften. al. björk. gräs. i hand med pollen, astma. är inte bitter på våren. men... känner att högen med piller inte blir mindre med åren. är tacksam ändå, att det finns hjälp. tar gärna ett piller eller två. om det hjälper. fast ibland känns det löjligt många.
när man kört in på jobbparkeringen. benen höll att springa på, trots att stelheten är kvar efter tävlingen i söndags. premiärmilen. personbästa. efter en tuff löparstart på året med flera veckors uppehåll i löpningen. jag är glad att det höll hela vägen. känns mycket bättre inför springcross och marathon.

känns som ett tokslöseri med hästkrafter när vi segar oss fram på leden mellan motorvägarna i rusningstrafiken. känner nästan otåligheten lika starkt hos systers vrålåk som hos mej själv.

att ge upp och inse att man är besegrad är tufft. inget jag gärna gör. åtminstone inte nu längre. speciellt inte när det är kroppen som strejkar. en fantastisk löprunda utan höftbälte. med marathonsteg och bra hastighet. vägrar tycka att det gjorde nån skillnad, men kanske hjälpte det till, när min svanskota bestämde sig för att krångla senare på kvällen. tur man omger sig med åtminstone synbart tuffa kära. vi blev nog ganska rädda tillsammans även om ingen direkt visade det. efter tio timmar på jobbet igår, gav jag alltså upp. åkte hem med min värkande kropp och tilltufsad självkänsla. kallades hjälte. är hemma idag. ledig tills på fredag när jag gör ett nytt försök...
mitt nya schema innebär visserligen att jag jobbar varannan helg, men det ger mig många träningsdagar i gengäld. som igår. lite sovmorgon, krama alla barn och sen byta till löparkläder. ursvik var soligt. vackert. lite svårare underlag än sist. mannen sprang långt i gropar och djup snö. jag kände mig ganska hardcore ändå med mina 12,5 km. trötta och lite hungriga. var inte riktigt nöjd med min träning ändå, blev en halvtimmes dansträning i vardagsrummet innan lunch, och en timmes yoga på kvällen. mannens träningsresultat efter lunch syns ganska bra på bilden. helt insane.
...blå himmel och strålande sol gör underverk med mina älsklingar mannen och särbon. efter jobbet, en underbar löptur på järvafältet som följdes av en trevlig kväll med familjen.
en fantastiskt mysig eftermiddag på klätterverket. en stor del av familjen annorlunda kastade sig i lianer, nåja, klättrade som fladdermöss på väggen. det är jätteroligt att stå på golvet och säkra, samtidigt som man kan peppa. att det sen värker i händer, armar och nacken är försumbart:).

efter ett onödigt fall (som om inte alla fall är det...) blir jag riktigt glad av att se ett gäng militärer spetta bort isen från perrongen i karlberg. med fina västar för att synas ordentligt, utrustade med spett, spadar och skyfflar gör de vintern lite mindre farlig. hur det gick med mej? lite ont i vänster ben, höft, ryggsida, armbåge, handled bara. shoppingkassen med åtråvärt innehåll klarade sig förhoppningsvis;)
kylan tränger sej på. kallt ute i snön. uppenbarligen ganska kallt på fönsterkarmen också. katten har svansen under tassarna för att inte frysa. några värmeljus hjälper till när vi yogar tillsammans med långsamma rörelser. är skönt med avslappning. kroppen behöver det, för att klara av träning funderingar och kroppsarbetet. är tacksam för allt som fungerar i kroppen och försöker förlika mej med det som inte riktigt vill som jag vill.
är bra för själen.
reser sig ur elden, sprider sig lugnet i mig när jag sitter vid en eld. idag är det vinterhajk. med vännerna och halva familjen ska jag sova i ett vindskydd i natt. laga mat över elden, dubbla sovsäckar. varma kläder. underbart enkelt.
en plågsam stund hos karin idag. nu är hon klar, min löparpinuppa. med ögon som skiftar i grönt, mörkbrunt hår och asics gel kayano 15. sug i blicken och svarta löparkläder. fantastisk present. tack för sällskapet. ni gjorde det mkt lättare.

nu är hon här, syster yster. alla saker, kläder, möbler och tre katter. känns bra.

eller ganska ovanlig faktiskt. ovanligt pinsam... tog en bra stund att sopa ut bilen. upp över halva hjulet fanns en fin snövall. lyckades ta mig ut. kör förbi den trevligaste skyddsvakten vi har på jobbet. erbjuder honom skjuts, han öppnar bakdörren. en duns, dörren stängs och jag kör iväg. pratar lite stressat och inser till slut att jag inte fått nåt svar... han står kvar... jag hade inte nån chans att vända, han tog bussen till jobbet. just nu har han fått låna min bilnyckel och är på väg att hämta sin väska. där hans nödvändiga basker och bälte ligger. pinsam start på ett elvatimmarspass... yey.
bakom trädet kan man ana arlanda. ett arlanda i kaos. inställda flighter. försenade flyg. otroligt snöiga väskor. en stress i luften som kommer sig av att människor inte vet om de kommer iväg. det har varit en helt okej arbetsdag. sovmorgon. gamla gänget. bra positioner i rätt tid. peaken på morgonen hanterbar. ett idogt messande med älsklingarna. men det var skönt att köra ut från parkeringen med en nyborstad bil. på väg till henne och hunden som kommer att sova bredvid mej inatt.
att tro är att vara öppen
inför att acceptera en möjlighet.

upplevelsepresenten gjorde min eftermiddag omtumlande och tankeväckande.
ska tillbaka på återbesök snart.
en stunds försiktig barnyoga med lilla e efter andra elvatimmarspasset på två dagar var urmysigt och avslappnande. han på sin knallgröna, jag på min svarta. lugn musik och lugna andetag, tänt ljus på golvet och i fönstret. hundar, katter, kor, en båt och en båge.
står bakom scen, tittar på botkyrkarevyn på tumbateatern. tjejen jobbar med arbetsbrallor och headset. hinner kramas emellanåt. riktigt trevligt. de är fantastiskt duktiga, de flesta. många roller, klädbyten och repliker. jätteroligt att få vara med. vi åt lunch hemma hos scenarbetarens föräldrar först. nån mamma fyllde år. oväntat trevligt och inte så pirrigt som förra gången att träffa moster o karl, syster och karl och barn, bror, mamma och pappa. hennes familj är jättetrevlig. tankar på resten av familjen gjorde mig lite splittrad i pausen dock.

med benet vibrerande av smärta sitter jag på tåget hem till märsta. mer än hundra minuters nålstick gör huden öm. både under tiden och efteråt. njutning. både över resultatet och att jag klarar av smärtan.

i solsken och vit frusen dimma ser träden helt fantastiska ut. träden som vanligtvis är vackra i sig själva. både för sin egen skull, och för att det är dem jag ser när jag åker från jobbet. bakom det här trädet sträcker ett stort fält ut sig. tillräckligt stort för allehanda flygplan. ett flygfält helt enkelt.
på Guru. Mysigt att äta ute med familjen. Bästa sällskapet och god mat.
den frusna dimman gör träden vackra med långa kristaller som glittrar i gatlyktornas sken mitt i natten. i jakten på dagens bild är de ett alltför frestande motiv för att hålla händerna kvar i vantarna på väg till nattbussen som ska ta mig till jobbet.

med projektvännerna från förr på återkommande aktivitet, soppa hemma hos c med f och a. mycket allvar och återkoppling blandat med roliga anekdoter från vara jobb och familjer. de hade bestämt sig för att jag behövde en bra present. den förra har jag fortfarande runt halsen. tack tjejer.
att kunna springa är fantastiskt. att kunna, vilja och överleva att springa på vintern höjer min livskvalitet. förutsättningarna är många. tillsammans med astmasprayen är min lungplus ett måste. att man låter som darth vader och ser ut som ett ufo, bjuder jag på.
björntass har en fetisch.
gummi.
som en målsökande robot letar han i lådor och skåp. en ganska ovanlig fetisch. för en katt. är inte sådär jättebra för små magar att äta just gummiband eller den dyra reservgummipackningen till assistenten. men tydligen gott...
vid ett öde busstorg, nästan mitt i natten, väntar jag på bussen som ska ta mig till jobbet.
en idé har väckts och tagit form. tog ett första steg och det känns bra.

en iskall promenad med kameran i högsta hugg inför första bilden på 365 efter en sen natt och kombinerad frukost/lunch. mannen, gf, lilla e och jag åkte till görväln medan mm stannade hemma, nyvakna. snö, kallt, lite blåst från mälaren gör att vi inte stannar så länge. den sista solglimten syns mellan träden och det får bli sista bilden för utflykten. varm choklad, kaffe, ivanhoe och fotmassage att se fram emot. edit: ivanhoe går på trean, en kanal vi inte längre har i vår skogstv.