Vetskapen att diplomet i taktil stimulering snart är mitt, ger mig fladder i bröstet. Möjligheten att försörja mig på vad jag vill göra, möjligheten att själv få välja, att så många som tror på mig ger mig lite svindel. Två dagar kvar på kursen. A better life.
Studenten.
Jisses.
Tiden går. Väldigt fort. Var rädd om dej, men våga flyga. Ta tillvara dina goda sidor och jobba hårt med de mindre goda. Du är underbar och fantastisk. Lev!
Trött efter extra tidig jobblördag, föll jag efter nästan en mils trailrunning på kvällen. Skrapsår, ömma muskler, grus. Och en oresonlig ilska. En liten stenjävel, i uppförslut, när jag tagit mig över och förbi alla rötter, klipphällar, stockar och leriga traktorspår. Kanske tur ändå att jag inte visste hur lång tid det skulle ta för kroppen att hämta sig.
18år.
Arton år. Det är nästan halva livet. Jag älskar dej. Frukost med dej i gamla stan, en solig promenad till Skeppsholmen, där Pixie slöt upp. Utställning på Nationalmuséum. Lunch bland stånden i Kungsträdgården. Slutwalk, ler. Trötta vandrade vi sen mot tåget. En fin dag. Ser fram emot fler.