Det är med en djup inre sorg jag insett att nu, just nu, finns det ingen lust och kärlek kvar. Jag vet inte om det är tillfälligt. Eller om det aldrig nånsin kommer tillbaka.
Så jag bryter upp. Har för min egen skull tvingats såra mannen jag levt med i mer än två decennier. Många tankar på min egen uppväxt, med föräldrar som gav upp. Det är så det känns. Att jag nånstans ger upp. Min mamma slutade älska min pappa. Om hon nånsin gjorde det. Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskat min man, och inte gör det längre.  Fast jag vill inte skämmas, jag vägrar. Jag ville inte att det skulle bli så här. Jag har inte gjort det med flit, för att vara elak. Jag har kämpat hårt för oss i perioder. Jag är envis och min vilja är stark, men hjärtat går inte att bestämma över så lätt. Skilsmässa, det får komma senare, om det är det som är det rätta. Just nu? Just nu är vi bara inte ihop.
Vänner, vuxna.
Hoppas vi klarar av att sköta det här bra. För barnens skull. För vår.
Efter en dag i strålande sol i Åre, med många tankar om framtiden badar vi i hotellets pool. Befriande regn utanför fönstret svalkar solbrända kinder. Altandörren står öppen mot magnifik grå vy över Vålåberget och sjön nedanför. Imorgon åker vi hem, till familjen, och jobbvecka.
Natt strax utanför Åre. Många tankar far runt i kroppen. Många mil i bil, både igår och idag. En lång inre resa. Spänd förväntan inför morgondagen. Ska kroppen orka det huvudet vill? Läka ihop, eller läka isär.
Många mil i lånad bil, far brudarna till fjällen. Vackert väder, några korta stopp för förarbyte, en sushi på torget i Sundsvall och en kyckling hos Netti på Frösön... en resa med känsla.
En unge kvarlämnad i Växjö. Min söta unge, så fort han växte. Ett par kilo har blivit en vuxen, nåja, yngling med ganska mycket vett i skallen. Plugga. Egen studentlägenhet på 22 kvadrat. En mormor som försett honom med det mesta, en del köpte han med sin pappa, resten med mej. Ett blödande mammahjärta i bilen på väg hem, men jag vet att han klarar sig. Klarar sig bra. Social kille, kommer att få många nya kompisar. Hemma, en mellanbror, ledsen, men han tar sitt storebrorskap på största allvar. Det finns en liten kille som behöver honom ett tag till, innan han också flyttar ut. Två år har de på sig tillsammans hemma. Tur att det dröjer lite, ler.
Lite tystare. Lite mer plats. Vi vänjer oss nog. Saknar.
En lördag på Wanås slott, vi börjar inne med Yokos väggar. Blir rörd till tårar av Emriks lapp. Hoppas han alltid kommer att tycka det om mig. Oavsett vad som händer. Mina barn är det bästa jag har, de är underbara och fantastiska. Ute tassar vi försiktigt runt i trädgårdar och runt de flesta lerpölarna. Många spännande verk, och de röda bollarna är kvar, det är bra. En annorlunda vecka är snart slut, det är dags att åka hem i morgon.
årets sista sommaryoga i roddarhuset, waxholm. idag kundalini för torbjörn. vackert, vemodigt, överfullt av känsla. det har varit bra timmar här, och jag kommer att sakna dem. ska bli skönt med kundalinitisdagar i höst i yogaverkstan, de är också mycket speciella och jag ser fram emot den positiva energin de ger.
En labyrint i trä, vid havet.
Vi tar oss tillsammans nerför den svindlade stigen nerför slänten till labyrintens början, och försiktigt klättrar vi in i gången gjord av drivved, pinnar, bräder och bordsben. Akta dej för spikarna, hinner jag varna innan det lockiga håret försvinner utom synhåll. Han älskar att klättra, och lagom tuffa utmaningar. Ögonen lyser när vi träffas på stenen. Jag sitter o lutar mig mot Pixies ben ett tag, när han och hans pappa tittar på fler av Wilks verk nere på stranden innan vi klättrar upp igen. Jag slås av hur mycket lättare det är att komma tillbaka upp den här gången, jämfört med hur tungt det kändes när vi var här för några år sen.

Vid min barndoms strand, i ett kallt och upprört hav badar jag trots regnet. Resten av familjen i regnjackor och paraply. Envist, och lite galet, badar jag. Det är nästintill omöjligt att låta bli. Skönt att inte bli ifrågasatt.

Plirande pepparkornsögon i ett rynkigt ansikte. Hör dåligt, ser dåligt, men stolt över att klara sig själv och bo hemma. Hon vill mig så väl, och saknar mej hur mycket som helst. Alltid lika svår att lämna, och veta att det förmodligen är ett år till nästa gång.
Ales stenar.
På randen till havet.
Stolta, starka.
Jag är där på besök i blåsten, med mannen, lilla e och Pixie. Tårögd i vinden ser jag ut över det upprörda havet. Det är inga glidare i luften idag, kanske blåser det åt fel håll. Lillkillen ler med hela ansiktet, lånar en kamera och fångar oss tre på en bild när vi går nerför backen mot fiskrökeriet i hamnen.
En promenad mellan skurarna, ner till vattnet. Björnbär i massor, en glad Emrik som kan vissla med grässtrån. Lågmälda samtal.
Min mamma är knappt vid liv innan hon fått kaffe på morgnarna. Jag lärde mig tidigt att det inte var lönt att prata med henne, innan hon fått sin cigg och kopp kaffe. Först vid köksbordet, senare under fläkten, och numera ute på altanen. Och. Alltid alltid i morgonrock. Undrar hur många hon haft. För... det är ganska många olika jag minns. Och mitt minne är som bekant ganska dåligt, ler.
Är på väg hem till mamma. Semester i Skåne, den här gången helt utan tonåringar. Märkligt tyst i bilen, ler.
Priden är slut.
En fantastisk vecka med pussar o kramar, cider och småsten i sandalerna.
Föredrag i kulturhuset och vimmel i Kungsan. Träffat kompisar överallt, umgåtts med familjen, ätit hotellfrukostar, hunnit längta efter lägerbarn, prideyogat, testat churros, lyssnat på både metal och schlager...
Roligt att träffa kända ansikten i vimlet vid sidan av och i paraden. Många steg i flera timmar för regnbågsfamiljen. Avslutade med pridemiddag på fjolljollen i trevligt sällskap och åkte hem inatt på mörka gator.
Prideyoga. Smaka på ordet. Praaajdjåååga. Pride och yoga. Two of many wonderful experiences in life... for life...Helt fantastisk coachning av Ulrika och varsam handgriplig hjälp av Gustav på Omyoga studio på Wallingatan. Underbar start på prideveckan. Lugn i själen och energiboost för kroppen. Jag är såld.
Elin Ruth Sigvardsson, ganska ny för mig, men inte för er. Helt såld på hennes röst. Vemodet och ilskan. En varm sommarkväll på Skottvångs grufva, med en söt Pixie i famnen, fick jag uppleva henne live. Fantastiskt.