Äntligen!
Jag har äntligen börjat jobba.
Med en human arbetstid, rimlig lön för branschen och relativt nära till jobbet.
Men.
Jag hade inte räknat med stressen. Stressen över att hinna med alla
lektioner i skolan, hitta till rätt buss, hinna mata/äta, gå på
toaletten när jag behöver, få honom att gå på toaletten, aldrig ha tid
att tänka själv, skolpersonalens motsättningar, hålla reda på alla
prylar, använda rätt hjälpmedel, försöka tyda hans signaler rätt...

Känslan av att tappa kontrollen över vem jag är, min styrka, min tro
på mig själv. Den är tuff.

Jag tror att jag passar bättre hos någon annan.
Någon som pratar.
Någon som är äldre.
För egentligen är inte arbetsuppgifterna fel, jag är bara inte rätt
person för just honom.

När söndagsångesten slår till redan på torsdagen, och ligger som ett
tunt hölje över återhämtningen hela helgen? Då vet man.
Att det inte är rätt.
Det är mörkt ute.
Snön som kom i natt, är endast synbar på trädens grenar.
Jag hämtar kraft i musiken, i ensamheten, i de tända ljusen, i det
annars tysta och sovande huset.
Det är så lätt att ramla in i irritationen. Av en fras, ett uttrycksätt.
Jag släpper det nu.

Igår hade jag en galet händelserik dag. Första dagen på nya jobbet,
intrycken var många. Att lära sig ta hand om C samtidigt som det finns
så mycket nya ansikten och situationer, var lite splittrande.
Berömmet som jag fick av J, inför pappan på kvällen kändes bra. Även
om jag förstått under dagen att han var nöjd med bredvidgången.

Idag är det begravning. Träffa släktingar jag inte träffat på många
år, och att ta farväl av en mormor jag nog tog farväl till för länge
sedan.
Jag har min älskling med mig. Det känns bra.

I eftermiddag lämnar vi två barn vid tåget. Saknad blandat med
återhämtningsmöjlighet.
Det har varit en oväntat tröttande vecka.

Sat Nam
En trend, ett mönster.
Fast jag vill egentligen inte.
Men... det är svårt att värja sig. Det här med manligt/kvinnligt...
Hur smsbeteendet hos männen/pojkarna i min närhet retar upp mig.
Alltså. Ett exempel:
Jag messar med min pappa. (som iofs svarar mycket mycket snabbare numera)
Endast svar på hälften, och inte på den enda egentliga frågan. Suck.
Det är så det oftast är med honom, barnen, och förut ungarnas pappa...
Jag frågar ju saker för att jag vill veta. För att det är viktigt för mig.
Annars låter jag kanske bli?
Jag vill sitta under ett Baobabträd.
Bara vara.
Lyssna på cikadorna i skymningen.
Hitta lugnet och uppleva.
Mitt i yogan, mitt i... sms:et från TB går inte att lämna oläst, och
luften går ur mig lite.

'Sadhana på verkstan 12/1 7-9. Ja/nej?'

Är tvungen att svara nej. Skulle varit en bra present till mig själv.
Om bara det varit en Stockholmshelg...
Alltså... det här med att jag söker jobb som jag inte vill ha?
Många många fler än de jag verkligen vill få?
Arbetsförmedlingen kräver att jag söker jobb.
Men jag vill inte söka fler.
Jag vill börja jobba!

Jag vill själv kontrollera mitt liv.
Igår skrev jag den bästa bloggen. Ever.

Jo, jag lovar!
Men något gick snett, galet, tokigt, fel. Jag skrev den inte klart,
och sedan var den bara som bortblåst.

Så den här? Bara en tribute. Eller nån slags försök till att
rekonstruera... fast jag vidhåller att den försvunna var bra. Den här?
Tja...

Alltså, 2012.

Köpte träningskort på SATS i Märsta strax innan nyår. Inget
nyårslöfte, utan en livsnödvändighet.
Testade allt.
Och jag menar allt.
Cykling, zumba, afro, powerstep, box, styrka, crosstraining, yoga,
yogalates, pilatesball, dancearobics, bodypump, core, shape, sh'bam,
deadball, satsenergy...
Det som fastnade hårdast var zumba, afro, core och shape. Och senare,
deadball. Inte bara för att jag gillar de fantastiska instruktörerna
Tessan, Linda och Cattis, utan också för att jag gillar
träningsformerna. Styrka och cykling tränade jag också regelbundet.

Årets fotoprojekt, fotoyatzy... med 212 (sedan ändrat till 213)
givna motiv, bilder att ta... ångesten kryper i mig, men jag testar.

Året då jag byter uniform från yllekostymen i säkerhetskontrollen till
väktaruniform (utan att bli väktare/säkerhetsvakt) och började jobba
långpass i grinden.

Är allt mindre på Facebook, och allt mer på Twitter.

Ryggskott, en sned höft. En öm häl. (väktarkängor med stålhätta är
helt fel för mig... och att bära tunga möbler nerför trappor)

Thailandssemester. Strax före regnet. Min första utlandssemester på
sjukt länge, och nu? Nu blir världen aldrig mer sig lik och längtan
tillbaka är stor. Snorkel, tempel, marknad, thaimat, färsk frukt under
ett parasoll på Karon Beach, sena kvällar i baren, fflöpning en tidig
morgon, tuctuc, och svettiga shorts. Mycket kärlek och vatten på
flaska.

Omgruppering igen på jobbet, samma uniform men andra arbetsuppgifter.
Nu bagage, personal och varuleveranser.

Löpförbud. En långdistanslöpare med löpförbud? Joråsåatt...

Berättar för barnens pappa att vi funderar på att flytta och att vi
vill ha lillebror med oss.

Får papper på att skilsmässan gått igenom.

Börjar på ännu en arbetsplats med uniform, samtidigt som jag jobbar
heltid på det gamla. Det här i sjukhuskläder, på psyk för äldre.

Åker på husvisning.
I Skåne.

Gifter mig. Med den vackraste kvinnan jag kysst. Vita klänningar,
många vänner, familjemedlemmar och en stor duk i gröngräset full av
hembakta bullar.

Byter efternamn.

Säger upp mig från mitt heltidsjobb. Nu har jag två timanställningar.
Skitläskigt.

Pride. En lugn en, med barnen med ibland. En hel del jobb. Många
vänner. Vi paraderar i Regnbågsfamiljer. En mysig kväll med grabbarna
på ön.

Köper huset. Med trädgård. Rum för allt/alla, även en massagebänk. Det är två våningar och en källare.
Tegel från 1959. Rabarber. Äppelträd.

Samarbetssamtal med pappan om yngste sonen.

Flyttar. 57 mil. Med 162 flyttkartonger.
Minsta barnet byter skola, till en skola med en fantastisk lärare och
uppmärksam rektor. Äldre barnet stannar hos pappan, han har ett år
kvar på gymnasiet.

Säger upp mitt SATSkort. Det värker i hjärtat, men det finns inget SATS i närheten av dit vi flyttar. Får avskedskramar. Vi lovar att hälsa på.

Cyklar. Många mil. Hittar sedan ganska bra hemmavid även med bil. Cyklar även en runda i Malmö, när jag åker med frun dit. Minnen, både bra och sämre.

Tömmer en vuxen sargad sons lägenhet och flyttar honom och hans prylar
hem till huset.

Skjutsar barn till och från Stockholm, barn och fru i omgångar till
och från Hässleholm, många många gånger under hösten. De gånger ungarna körs upp, sover vi hos kompisar, på hotell och varsomhelst. Hinner träna, gå på fest och jobbar ibland på dessa helger.

Är arbetslös, söker jobb som jag vill ha. Även sådana jag inte vill
ha. Heltid, deltid, nära och längre bort.

Jobbar i trädgården. Det ger styrka, energi och meningsfullhet.

Jobbar med huset. Sakta men målmedvetet. Ibland går det långsamt,
ibland ryckvis.

Träffar gamla vänner i Skåne. Och nya.

Firar artonåringens födelsedag i huset, med mina föräldrar och deras
respektive, samtidigt.

Åker med min älskade farmor i ambulansen när hon ramlar och bryter
höften på vår gräsmatta.

Hämtar en vacker stor hund, och är tvungen att lämna tillbaka honom
igen. Efter bara två veckor är kroppen trasigare än någonsin. Sextio
kilo hund som drar i koppel, det går att fixa till med tiden. Min
kropp har inte riktigt möjligheten och tålamodet bara. Han lämnar
efter sig en saknad blandad med lättnad.

Jobbar enstaka pass på mina jobb i Stockholm när vi är uppe.

Får efterlängtat besök från Uppsala. Roadtrip i Skåne och ut på landet
med alla barnen.

Yogar. Nästan varje dag. Ger resultat och jag fortsätter.

Är på anställningsintervju på ett jobb jag verkligen vill ha, men
faller på mållinjen. Är på anställningsintervju på ett annat jobb, som
jag varken vill ha eller får.

Träffar mina gamla svärföräldrar, märklig känsla, när jag lämnar barn
där för julfirande.

Reser till Helsingör med hjärtat. Det är kallt, men mysigt med egentid.

Pappan lämnar barnen och är välkommen in. Sitter o fikar, går husesyn.

Gör en lista med målsättningar för nästa år (publicerad 26/12)

Firar jul i huset, på en annan dag än julafton. Med fruns föräldrar,
lillebror och våra ungar.

Är klar med årets fotoutmaning, två dagar före deadline. Alla 213 bilderna. En skön och härlig känsla

Säger farväl till mormor, strax innan hon slutar andas, någon dag innan nyår.

Firar nyår i huset. Vi fem. Med spel, lyxminipizzor, småefterrätter,
tomtebloss och läsk.