I'm happier than before.
Mostly.
But I have days when I'm not kind to myself. Not at all.
So stupid.
I really shouldn't.

Ett tag har jag tänkt.
Vridit, vänt, samlat tankarna.
Jo. Det är dags.

Beslutsamheten i ansiktet efter att forcerat backen på min senaste ensamma runda är rätt talande.
En vårutmaning med 50 löppass på 100 dagar?
Jodå, det funkade.
Jag har även antagit sommarutmaningen med samma upplägg. Frun har hakat på. Jätteroligt.
Vi ska springa midnattsloppet i september. Att ha ett konkret mål med min träning är viktigt för mej.
Ett flertal millopp, nåt 12kilometerslopp, två halvmaror, två maror, ett 6-timmars... och sen då? Pre-skilsmässoångest, skador, förlorad löplust, energiförlust, en trädgård...
Men. Det hände nåt. Förra årets mål var 10km. Jag levererade. Och jag är back on track. Har sprungit många korta rundor, men även några lite längre. Milen är passerad.

Med sunt förnuft och ett glas vin, är vi nu anmälda till Göteborgsvarvet 2015.
Frågan just nu?
Vem som ska köra hem ;-)