Jag är trädgårdsintresserad.
Såpass att jag skulle vilja jobba med det.
Jag är en rätt glad amatör, läser på det jag inte kan, lär mig en del utantill. Som det alltid varit. Det som är intressant fastnar...
Mina betyg från gymnasiet vittnar tydligt om detta. Inte de från KomVux, då hade jag två små barn och hade som mål att ta mig igenom bara.

Idag fick jag ett mail. Vuxenutbildning Trädgård. En termin heltid. Båstad. Sista ansökan 9/6, fram till 18/8 i mån av plats.

Ringer skolan. Finns ev en plats kvar, jag är välkommen att söka. Men. (hatar just dessa men...) Men utb börjar på måndag så det är bråttom. Och min kommun måste isf betala eftersom jag inte bor i kringkommunerna.

Ringer vuxenutbildningen i min kommun. Svårt att få tag på studie- och yrkesvägledaren. Tvärnej i princip. De tar beslut om platser i andra kommuner två ggr om året. Nästa gång är i september. Dvs försent. Dessutom beviljar de aldrig hela utbildningar, utan bara 100p i taget. Ont om pengar och byråkratiska, som hen själv sa.

Funderar. På att själv betala utbildningen. På att skriva mig i en annan kommun.

Ringer Båstad. Privatpersoner får inte betala, dock kan företag köpa platser.
Hmm. Om mitt företag betalar, då?
Om jag vill veta vad det kostar? Är inte lika säker på det när jag hört summan, 30 jävla tusen 600.
Men... då failar jag ur mig ur A-kassesystemet. Och det törs jag inte. Det är illa nog att jag funderar på att plugga när jag uppbär a-kassa...
Och om jag skriver mig i en annan kommun tappar jag anknytning hit dessutom ang arbetsförmedling osv, superkrångligt.

Så. Vem har ett företag med en ytterst förstående revisor, som skulle kunna hjälpa mig? Att låta mig betala en utbildning via sitt företag?

Utbildningen har en relativ oviss framtid, och i november tas beslut om utbildningen kommer att gå igång till våren, och till hösten igen.

Att vinna orimligt mkt pengar skulle vara helt ok också.

Edit:
Jag vann inga pengar.
Jag fick ett jobb.
Min trädgård är, och var, ett fritidsintresse.
Det hade varit helt underbart roligt, though, att få möjlighet att gå trädgårdsutbildningar för min egen skull.
Tyvärr är de sinnessjukt dyra, åtm för min plånbok.

Ibland är jag skörare än annars.
Då matar jag min rädsla.

När kvinnorna är gråa av sömnbrist dagarna före sina rättegångar.
När de uppgivet konstaterar att det de äger ryms i några resväskor i de små rummen de har hos oss.
När fina vännens sambo inte orkade mer, när kroppen till slut gav upp.
När cancern vann.

Då blir min själ orolig över att jag kanske inte är kool nog för mitt jobb. Att jag inte ska fixa att vara tryggheten, kunna fixa allt utan att vittra sönder.
Min chef har stor tilltro, litar mycket på min förmåga, har bara bra saker att säga.
Jag suger åt mig.
Det har sällan varit så bra som här.
Jag kan, är skärpt.
Egentligen vet jag att det här är så jävla rätt.
Men ändå.

Du ska överleva mej.
Du och barnen.
Min allra största mardröm är att bli lämnad i förtid av de jag älskar mest av allt.
Den rädslan matas när döden kommer nära.
Jag är stark.
Jag skulle klara det.
Jag bara vill inte tvingas använda den styrkan.

Igår en lång bilresa
Dimma och regnvåt asfalt efter en intensiv arbetsdag
Min sista, innan jag ska stå på egna ben
Inatt har vi sovit i Sollentuna
En hundvalp och tre katter

En klocka
Nya brallor och en kofta
En temugg som får mig att le

Spenatsoppa med suspended soup som värmer både magen och hjärtat
Bakverk helt glutenfritt
På Under kastanjen möter Twitter verkliga livet

Tshirtbar
Good Store
Kajsa Warg
Lakritshandel
Chokladfabriken

Fotografiska levererar oväntat mycket
Såpass att det blev ett eget inlägg

Hotellet? Inte det fräschaste jag sett men det är i rätt härad
Vi har kommit överens om att aldrig sova här igen

Imorgon är det tävling
Ögonen är trötta
Kroppen är trött
Det får bli som det blir

En bild från höstsalongen på fotografiska. Törs ärligt talat inte lägga den på Insta, vill inte bli avstängd...

En stund på en stol
Mycket intryck
Svarta bilder
Ljus
Färg

Fotografiska levererar oväntat mycket idag