Det är torsdag.
#tbt på insta.
Hittar en bild från en skånesemester sommaren 2010. Väljer den.

Vi står bredvid varandra, nära.
Det blåser en hård vind, men vi är starka tillsammans.
Som nu.

Jag kan själv, men lutar mig gärna på pixien emellanåt. Hoppas att hon ser mig som ett stöd, som jag ser henne när det blåser virvelvindar i huvudet och i livet.

Det är en såndär hund vi har.
Som känner in stämningen. Ibland liiiite för mycket. Men just nu är det åsm.
Hennes hjärta slår mot min mage och vi andas tillsammans.

Jag gick hem efter mindre än två timmar på jobbet. Ont överallt men mest i bröstkorgen.
Deppar för missad träning, det medför att fibron kommer att märkas mer.
Hon är bra på sånt också, att stilla deppigheten.

Ett steg i taget.
Andas in
Andas ut
#ronja

Det är mycket som pågår just nu.
Mitt sätt att hantera det kan diskuteras i det oändliga. Det finns två vägar, men att fortsätta där jag är ser mer och mer omöjligt ut och är ingen av de två.
Jag är less. Så fruktansvärt less.
Att inte kunna säga det jag tycker trots att jag är uppmanad att göra just det, eftersom jag då blir illojal och besvärlig.
Att det letas fel.
Att det läggs på mig att hantera.
Att de inte vill att hen slutar, och inte tar striden innebär att det är jag som slutar istället.
Undrar om de inser det?

De två vägarna då? Ena vägen är utbildning i höst, och då fungerar egentligen vilket sommarjobb som helst. Men allra helst det jag sökte igår!
Den andra vägen, ett heltidsjobb med tillsvidareanställning i närområdet. Det kan definitivt fungera som förstahandsval. Speciellt om jag får det jag önskar mest.

Det viktigaste just nu är att kroppen funkar, jobba i trädgården, att ungar och hund mår bra. Och pixien.

Vi har börjat om.
Det har tagit alldeles för lång tid, men det lämnar vi bakom oss.
Vi tränar på gym igen.
Blicka framåt.
Beach 2015, släng dig i väggen.
Här är det PRIDE 2015 som gäller!
Skämt åsido, det behövs ett ställe att gå till. Deras pass lämnar ibland en hel del övrigt att önska... Men det finns andra som funkar bättre. Styrkemaskiner är bra, mycket bättre än de var förr. Jag är rätt svag i handleder och ländrygg, och har ibland svårt för fria vikter.
Ska bli roligt att testa deras löprunda på 3km när det blivit lite ljusare. Nu är det för mörkt. Då springer jag hellre upplyst på kända stigar.

Ride on
Rise and shine!