Jag tittar på bilden.
Slås av hur mycket kärlek den utstrålar.
Och hur lik mig han ändå är.
Oftast ser jag bara likheten med pappan.
Men här, här i leendet ser jag mig också.
Känns bra.
Riktigt bra.

Vi är på SthlmPride.
Sovit några nätter i Jakan.
Flyttat till katt och lght på söder.
Kramat några scoutkompisar på väg till läger.
Ätit lunch med svärisar och druckit vin med en vän från förr som fyller 50 idag.
Pratat mycket.
Med henne vi bott hos.
Med gamla jobbarkompisar.
Med killgänget och bästisen.
Med fruns gamla gäng.
Ätit gott.
Druckit cider.
Dansat en del.
Lyssnat på föreläsningar och uppträden.
Sett teater.

Och det är nästan tre dygn kvar.

Storheten i detta?
Jag har skördat vår första chili.
Någonsin.
Dragit upp från frö.
Just den här är en Aji Blanco Cristal. Kan bli orange, gulgrön eller röd som denna. Jag är rätt nyfiken på styrkan...
Vi har Beaver Dam också, de smakar mildare, och ser ut som röda snackpaprikor.

Är jag en trädgårdsnörd?
Troligen.

Det är en sån enorm lyckokänsla att kunna skörda det jag sått.
Att kroppen orkar jobba i trädgården året runt, och jag jobbar stundtals väldigt hårt. Det är en seger över fibron, över de trasiga höfterna och de senaste tre årens ländryggspaj. Dock har den inte kraschat i år.
Det är otroligt skönt.

Det är också en boost för självkänslan.
Att jag duger nåt till, trots att det verkar helt hopplöst att få ett någorlunda okej betalt jobb som jag klarar av.
Att jag har en annan slags styrka. Kunskaper och tryggheten i den.
Det jag inte kan lär jag mig.
Minnet är selektivt, men mycket fastnar.

Jag är trygg med hustrun, och vilar i hennes kärlek.
I den, trädgården och i framtidsplanerna.

Stark och vacker.

Ikväll kommer de fina vännerna som bor i Spånga. De har aldrig varit här, och jag är nyfiken på vad de tycker om vårt hus.
Det känns extra roligt att de sover kvar, vi är alltid välkomna hos dem när vi behöver sovplats i Sthlm.
Pajen är klar.
Frukostbullar är på gång, lillkillen cyklade iväg i blåsten och kom hem med linfrön och jäst. Ögonen lyste när han fick ja på sin fråga om det blev surdegsbröd.

Eftersom myrorna envisas med att bo i rabarbern, har jag plockat ett kilo extra.
Marmelad. Hoppas den blir god, tror jag gjort den förut.

1kg rabarber
10 dl socker
1 citron
3 msk ingefära (tog hälften, tog slut)

Skär rabarber i små bitar.
Dela citronen i klyftor och skär i tunna skivor.
Varva rabarber, citron, socker och ingefära och låt det safta sig. Gärna över natten.
Koka långsamt under lock tills rabarbern är mjuk.
Ta av locket och koka långsamt ihop marmeladen i ca 45 minuter.
Ta marmeladprov.
Ös upp på varma rena burkar.
Tillslut när marmeladen är kall.

Tror den blir löjligt god på brie eller stark hårdost.

Receptet jag utgått ifrån finns i en bok jag haft i snart 20 år, "Frukt & bär" från Semic.