Idag har jag andats trädgårdsluft.
Välbehövligt.
Livsnödvändigt.

Promenerat med hunden.
Pratat lite trädgård med J i kållandet.
Gjort veckans läxa, och blivit godkänd på buskbeskärningen på distans.
Köpt ett vackert äppelträd.
Lagt upp bilder på instagram.
Tittat på trädgårdsbilder med inställningen att det är bra för skolarbetet.
Läst lyckliglappar från förrförra året.
Varit hos läkare.
Hämtat bilen som varit på service.
Gråtit.
Börjat fylla på kåltunnelkragarna, som frun börjat lasera vackert svartbruna.
Messat med stora barn.
Kramat det lilla barnet.
Tittat på solnedgången.
Ätit choklad.
Kelat med hunden.
Planerat helgen.
Suttit nära nära.
Har svarat på frågan "hur mår du" och funderat lite över livet.
Och takten.
Med ett alldeles för högt blodtryck kändes det lite nödvändigt, typ.
Har dock inte kommit till några beslut.
Är skör.
Mycket.
Och stressad.

Har räddat chili
Gjort chilisås
Söt
Stark
God

Ihålig
Jag känner mig ihålig
Som svartkålen söndertuggad av ohyra

Idag vilar jag från krig och sargade människosjälar, från rasister och andra idioter.
Det får vara nog.
Jag har förmånen att kunna göra det de inte kan, men...
Jag orkar inte.
Nya tag en annan dag.

Samlar kraft i det lilla
Utflykt till Övfregård
Scouter
Sätta upp en rullgardin
Kela med hunden
Ta dagens bild till septemberutmaningen
Andas i min trädgård
och eventuellt få in ett latinskt namn eller två när jag ritar min nya kåltunnel på millimeterpapper.
Nästa år vill jag tugga den mesta kålen själv.