att tro är att vara öppen
inför att acceptera en möjlighet.

upplevelsepresenten gjorde min eftermiddag omtumlande och tankeväckande.
ska tillbaka på återbesök snart.
en stunds försiktig barnyoga med lilla e efter andra elvatimmarspasset på två dagar var urmysigt och avslappnande. han på sin knallgröna, jag på min svarta. lugn musik och lugna andetag, tänt ljus på golvet och i fönstret. hundar, katter, kor, en båt och en båge.
står bakom scen, tittar på botkyrkarevyn på tumbateatern. tjejen jobbar med arbetsbrallor och headset. hinner kramas emellanåt. riktigt trevligt. de är fantastiskt duktiga, de flesta. många roller, klädbyten och repliker. jätteroligt att få vara med. vi åt lunch hemma hos scenarbetarens föräldrar först. nån mamma fyllde år. oväntat trevligt och inte så pirrigt som förra gången att träffa moster o karl, syster och karl och barn, bror, mamma och pappa. hennes familj är jättetrevlig. tankar på resten av familjen gjorde mig lite splittrad i pausen dock.

med benet vibrerande av smärta sitter jag på tåget hem till märsta. mer än hundra minuters nålstick gör huden öm. både under tiden och efteråt. njutning. både över resultatet och att jag klarar av smärtan.

i solsken och vit frusen dimma ser träden helt fantastiska ut. träden som vanligtvis är vackra i sig själva. både för sin egen skull, och för att det är dem jag ser när jag åker från jobbet. bakom det här trädet sträcker ett stort fält ut sig. tillräckligt stort för allehanda flygplan. ett flygfält helt enkelt.
på Guru. Mysigt att äta ute med familjen. Bästa sällskapet och god mat.