Är tvungen att stanna på vägen tillbaka till pappas stuga, alla stojiga barn känns med ens övermäktiga. Tårarna vill inte sluta rinna. Det är alltid svårt att släppa efter sista kramen, men ikväll var det nästan omöjligt. Otäcka föraningar. Jag vet aldrig om jag får träffa henne igen. Om hon finns kvar. Nästa gång, nästa sommar. Hon är mig så otroligt kär, och jag känner att jag försummat henne de senaste åren. Jag är hennes hjärta och ofta i hennes tankar. Lilla farmor, så gammal du blivit.