Om du inte vet, gissa inte utan fråga.
Eller bara skit i det.
För mina dagar ser så olika ut.
Ibland är jag stark och glad.
Ibland blir allt nattsvart och jag är nära till tårar.
Vissa dagar är alla känslor på utsidan.
Andra är allt instängt.

Oro för framtiden, för en kropp som ibland sviker, brainfog och livströttma.
Lagom som inte finns.
Kontrollbehov, barnen, hunden, huset, skolan, bilen...
Allt läggs på hög och kroppen tar stryk.

Värmen från en sovande hund i knät i soffan, att lyssna på Pixiens andetag mitt i natten när allt är tyst, att gräva och planera med sol på håret eller en lunchpaus på trappan. Små saker som gör det lättare att andas.

Anta inte att du förstår, att du vet precis hur det är att vara jag, för det gör du inte.