En ny upplevelse och en gammal insikt väcks till liv. Roddarhuset i Vaxholm, planerat ett kundalinipass som visade sig vara ett yinpass. Spännande långa asanas, musklerna var ganska hårt ansträngda av helags, av halvara med besvärande kramp, av en utmattad fibrokropp efter två jobbpass... men åh så nyttigt för själen. Efter bästa förmåga, att inte sträcka så det gör ont och med välmenande kuddar som hjälp, lyckades jag slappna av och bara sjunka in i mig själv. I en fantastisk lokal, ett galleri fullt av rolig glaskonst, lyckades jag tränga bort världen utanför och titta på tomheten förra nattens och dagens diskussion medfört inuti mig. Orken till att le är fortfarande borta, men rynkan i pannan har slätats ut. Jag klarar mig själv, och behöver egen tid för att orka. Stark, och envis. Med blicken långt borta för att kunna vara nära.

Comments (0)