Klarvaken.
Iskall.
Innan klockan ringer, före första kölappen i duschen dragits, vaknar jag.
Det är nåt som inte stämmer. Tanken jag får först är Han kom inte hem. Nånstans bara vet jag. Instinkt, magkänsla. Hjärnan går i spinn, sista messet var Jag kommer hem sent. Sen, ingenting. Ingenting.
När jag ser att lamporna i vardagsrummet verkligen fortfarande är tända, måste jag fråga Lever du? Udda fråga, men ändå inte helt oväntad. Då kommer meddelandet om ett missat tåg, som skickats mitt i natten, ett par timmar tidigare.  Jag får tillbaka lite luft igen, men det tar hela förmiddan att få lungorna fulla och hjärtat att slå i normal takt.