åkte med tåget till jobbet strax utanför Stockholm. Det är så tyst och
kallt i nedervåningen på huset, förutom de oregelbundna smsljuden och
twitterbloppen från min telefon. Barnen sitter framför sina datorer.
Den minste knäpptyst, läser långsamt och lyssnar. Den störste pratar
och spelar med sina vänner.
Jag vet inte vad jag väntar på, jag tar mej helt inte ut ur köket
ikväll. Den söta hunden snarkar i kökssoffan vi köpt på blocket. Den
passar så bra där. Både hunden och soffan faktiskt. Det har gått några
timmar sedan vi åt. Några timmar av ord, skrivna och tänkta. Och
tårar.
Jag borde göra helt andra saker, som att leta fram min halvstora
vandrarrygga ur ett svart slukhål i källaren eller kolla ifall
lillkillen packat fram rätt saker till hajken. Jag har frågat, och jag
får gärna följa med en stund på hans stadshajk i morgon.
Funderar på om jag ska påminna storkillen om massagen jag lovat honom,
men det är ju rimligen hans ansvar..
Saknaden förlamar, jag har varit oväntat trött sedan jag sett tåget
försvinna från stationen.
Den var inte tänkt såhär, denna jobbhelg som blev arbetsfri.

Comments (0)