Det här?
Hemma.
Jag är så sjukt hemma här, och jag har nog aldrig riktigt känt det så förut.
Jag har haft många adresser, några ett kort tag, några enstaka längre. Men här har jag landat, mentalt och kroppsligt.
Även om det är långtifrån kompisar och delar av min utspridda familj, känns det bra.
Det finns en uppsjö av projekt.
Ute.
Inne.
Vi betar av några, nya tillkommer.
Hela tiden.

Att vara hemma mer än en vecka utan kärleken, trodde jag skulle vara oöverstigligt. Överlever dock, om än knappt. Det kan möjligen vara en stor hjälp att hunden tyr sig till mej enormt mycket, och att trädgården slår ut i blom. Bokstavligen. Varje dag. Det finns massor att göra, och massor blir gjort.
Kroppen håller. Även om trädgårdsarbetet är tufft, ger det så mycket tillbaka.
Lugnet.
Stillheten.