En labyrint i trä, vid havet.
Vi tar oss tillsammans nerför den svindlade stigen nerför slänten till labyrintens början, och försiktigt klättrar vi in i gången gjord av drivved, pinnar, bräder och bordsben. Akta dej för spikarna, hinner jag varna innan det lockiga håret försvinner utom synhåll. Han älskar att klättra, och lagom tuffa utmaningar. Ögonen lyser när vi träffas på stenen. Jag sitter o lutar mig mot Pixies ben ett tag, när han och hans pappa tittar på fler av Wilks verk nere på stranden innan vi klättrar upp igen. Jag slås av hur mycket lättare det är att komma tillbaka upp den här gången, jämfört med hur tungt det kändes när vi var här för några år sen.