Gobinde mukande... mina händer vibrerar... odare apare... rösten går från gråtmörk till ljus... arjang karjang... gör er av med gamla surdegar... nirname akame... en yoga för hjärtat, idag.
Med båda händerna framför mig, känner jag den helande kraften de har.
Jag har nog aldrig gråtit så mycket på en yoga. Ever. Omärkligt.
Med en envis infektion i kroppen har jag försökt ta det lugnt. Fast det gick sådär, ler lite. Lät bli eldandningen, men kroppen yogade starkt, nästan av sig själv. Det där hålet jag har i hjärtat läker nog så småningom.
-Jag har haft en jättebra yoga ikväll, säger hon.
Det har jag också.
Verkligen.