Jag är inte nöjd med mina extrakilon. Jag är inte nöjd med hur min kropp ser ut.

Det har tagit mej över fyrtio år att komma hit. Jag har gått upp alldeles för många kilon, gått ner fler än jag kan räkna. Men skämmas?
I helvete heller!

Believe me, jag kämpar. Inte lika mycket alla dagar, men jag kämpar.
Du känner inte mej, vet inte vad mer i livet jag kämpar med och mot. Du har ingen aning.
Och det är inte ditt jobb att trycka ner mitt självförtroende i skorna.
Det gör jag så bra själv.

Stark och vacker.
Vild och viljestark.

Comments (1)

On 13 september 2012 kl. 07:41 , Anonym sa...

Visst känns det ganska passé att skämmas. Det var någonting man gjorde när man var tonåring.