Det är mörkt ute.
Snön som kom i natt, är endast synbar på trädens grenar.
Jag hämtar kraft i musiken, i ensamheten, i de tända ljusen, i det
annars tysta och sovande huset.
Det är så lätt att ramla in i irritationen. Av en fras, ett uttrycksätt.
Jag släpper det nu.

Igår hade jag en galet händelserik dag. Första dagen på nya jobbet,
intrycken var många. Att lära sig ta hand om C samtidigt som det finns
så mycket nya ansikten och situationer, var lite splittrande.
Berömmet som jag fick av J, inför pappan på kvällen kändes bra. Även
om jag förstått under dagen att han var nöjd med bredvidgången.

Idag är det begravning. Träffa släktingar jag inte träffat på många
år, och att ta farväl av en mormor jag nog tog farväl till för länge
sedan.
Jag har min älskling med mig. Det känns bra.

I eftermiddag lämnar vi två barn vid tåget. Saknad blandat med
återhämtningsmöjlighet.
Det har varit en oväntat tröttande vecka.

Sat Nam