En trend, ett mönster.
Fast jag vill egentligen inte.
Men... det är svårt att värja sig. Det här med manligt/kvinnligt...
Hur smsbeteendet hos männen/pojkarna i min närhet retar upp mig.
Alltså. Ett exempel:
Jag messar med min pappa. (som iofs svarar mycket mycket snabbare numera)
Endast svar på hälften, och inte på den enda egentliga frågan. Suck.
Det är så det oftast är med honom, barnen, och förut ungarnas pappa...
Jag frågar ju saker för att jag vill veta. För att det är viktigt för mig.
Annars låter jag kanske bli?