Jag sitter i ett hav av ljus.
Huset är tyst, sånär som på musiken och golvets knarrande av mina
rörelser. Ute är det mörkt.

Det är mörkt inombords idag. Yogan ger inte den styrka och frid som
jag önskar, det vill sig inte riktigt. Det är ändå skönt att knaka
loss, mjuka upp.

Jag är orolig för mina händer, de är onödigt trasiga. Glädjen över nya
jobbet har förbytts till smärta och uppgivenhet.