Termometern visar tre fucking grader. Det kommer som en komplett
överraskning, ett galet påhopp.
Varje år.
Visst är det märkligt?
Kroppen svarar omedelbart på denna personliga förolämpning på det sätt den kan.
Som en tjurig treåring visar den sitt missnöje med värk i hundranittio.
Men hallå?
Vi kan väl ändå hjälpas åt lite här, va?
Det blir höst varje år, promise. Och vinter. Joho då!
Kroppen tjurar och jag vägrar lyssna.
Hur det funkar?

Inte.