Hunden.
Hon är min räddare i nöden.
Med ett hjärta som blöder över mänskligt lidande och helt hudlös sitter jag i mina finkläder i soffan.
Vi tittar på Karl Bertil Jonsson.
Min hjälte.
Att ta från de rika och ge till de fattiga.

Jag kom nyss hem från kvinnojouren, där jag träffat alla dem som varit på gratis julfirande på ett ställe i stan.
Givmildheten av okända hade inneburit så mkt julklappar till kvinnorna och deras barn att det krävdes två bilar att frakta hem säckarna till jouren.
Barnen var mätta och glada, kvinnorna tacksamma.

Det har flyttat in ny kvinna. Jag skulle bara knacka på och säga hej.
I stället fick jag en komprimerad livshistoria, och med henne ett besök på akuten.
Det är därför jag sitter här med tårar i halsen.

Misshandel.
Det är typiskt fel sätt att visa sina känslor på.
Är vi överens om det?