Ena dagen är aldrig den andra lik.
De boende fladdrar fort förbi eller stannar längre.

Idag har jag packat en familjs alla saker.
Säckar med kläder.
Kartonger med viktiga papper. Smycken.
Skolgrejer.
Tankarna är hos dem hela tiden.
Vad händer med dem nu?
Med barnens skolgång?
Kommer de att hämta sina saker?

Det här jobbet är ibland svårt att släppa, och det suger all energi som jag vill ha kvar till min egen familj.

Jag bör undvika stress och tunga lyft.
Ironiskt nog är det tvärtom just nu.
Mitt liv, min själ och mitt hjärta trivs bäst när det är lugn och rutiner, rimlig arbetsbörda och trevliga arbetskamrater.

Är det för mycket begärt när en är 45 och kroppen stundom är 93?