I morse fick jag en kram i köket, en såndär
jag-släpper-dej-aldrig-aktig kram. Vi kommer att sakna varann, vi är
otroligt överens om det.

Igår däremot, var det rätt många gånger vi gnisslade åt varann. Båda
trötta, och halvsjuka. Det är första gången sedan vi flyttade som han
ska vara hos pappa mer än över en helg. Första gången han åker tåg.
Han har storebror med. Men han är oroad. Inte så mycket, men oroad i
onödan, eftersom det är planterat i hans sinne att han kommer att bli
åksjuk. Det är vissa saker... Det är inte bra med total transperens i
alla lägen. Lillebror och jag hade en diskussion om tåg igår. Och jag
nådde inte in förrän jag blev arg. Det är så onödigt trist. Att det
ibland inte går att nå igenom de totala sanningar som kanske inte är
helt igenom sanna för någon annan, utan att tappa humöret. Det finns
olika tåg. Om han mår illa av ett tåg, betyder det inte automatiskt
att det är likadant med ett annat.
Det är första gången jag inte är med på resan. Det är både skönt, och inte.
Längtan tills de är tillbaka, med ytterligare en brorsa, är nog lika
stor som längtan efter tystnaden som lägger sig i huset när det är
helt tomt på barn.