"Jag har heller aldrig haft som ambition att bli 100 år gammal, utan
har sedan länge varit övertygad om att det är vad man gör med sin tid
som faktiskt är viktigt."

Kristian skriver en fantastisk blogg som jag just blivit tipsad om.
Jag läser baklänges, några inlägg åt gången. Det är tungt att läsa.
Hans kropp är full av cancer, och han kommer inte att överleva den.

Jag blir både matt och får mer styrka av hans. Det är mycket jag lätt
tar till mig av det han skriver.

Att göra det som är viktigt, som jag gillar, mår bra av, som gör mig
några snäpp gladare...
Mörkret är ständigt närvarande i bakgrunden, men jag försöker hålla
det där. Det är bättre att vara medveten om att det finns, än att
försöka tränga undan. Det ständiga bruset gör sig också ibland påmint
mer än annars.

Jag har äntligen börjat baka igen. Barnen äter en del bröd, och det är
både dyrt och tråkigt med köpebröd. Det, eftersom vi envisas med att
köpa osötat, grövre bröd. Nu finns det både halvgrova bagels och
frukostbullar med märstanypon, i frysen där nere. Jag har också hittat
lite mer surdegspulver att sätta surdeg av, det blir så gottsegt bröd
av det.

Göra det jag mår bra av... att flytta nästan sextio mil, var det
verkligen nödvändigt?
Ja. Även om det inneburit dyra bensinräkningar, tågresor och en enorm
trötthet, har det samtidigt gjort mig så mycket bättre. Att jag älskar
trädgården har väl inte undkommit någon som läser min blogg. Att jag
även är rätt förtjust i huset, det är kanske inte lika uppenbart. Det
har varit en ganska jobbig tid, orken tar lätt slut när det är för
mycket ouppackade kartonger och jag har haft svårt att se det jag
faktiskt fått gjort. Nu är det kartongfritt i vardagsrummet, gardiner,
tavlor, sladdar och möbler på rätt plats. Det håller på att växa fram
en hörna där uppe för pyssel, kontor mm och massagerummet har börjat
användas till det det är tänkt för. Det var länge ett kartongfyllt
rum.

Det här, det är hemma. Mer hemma än nånstans jag tidigare känt på en plats.

Mer då? Yogan är mer frekvent och jag märker skillnaden i kroppen.
Kylan ute gör mig stelare, så det väger ganska jämnt just nu.
Löpningen ligger på is. Jag kom helt av mig när jag fallit, och har
inte varit frisk nog för att börja. Än. Det kommer. Viljan har kommit
tillbaka, den känslan är skön och välkommen.

Kärlek, och uppmuntran.
Gemensamt fokus på framtiden. Många viljor finns här i huset, men det fungerar.

Samma längtan.

Comments (0)