Alltså.
När det är grått ute, lillkillen äntligen fått sin diagnos och luften bara gått ur?
Då är tröttheten helt enkelt lite för utmanande.
Jag blir fransig i kanten och fladdrig i tanken.
Det är svårt att koncentrera sig på det som är bra.
Ett samtal med barnens pappa på väg hem från sjukhuset i förmiddags.
Ett sökt jobb, ett kommunjobb jag faktiskt vill ha.
I en annan kommun än vår.
Väntan på avloppsjouren så de här jävla rören sväljer vattnet ordentligt, och ett litet ängsligt fladder i bröstet för att nåt ska paja, sitta fast eller bli för dyrt.
Orken bara tog slut och jag har inte hunnit ut till min älskade jordhög.
Funderingar. Frustration.
Sköra dagar är värst.
Såna som idag.
Jag vet ju att han kommer att klara sig hur bra som helst... Men den där oron har bitit sig fast, och är en av mina diagnoser.
Jag bryter ihop när vi hänger tvätt, kramarna är nära.
Min rygg brast i lördags, jag blir långsamt långsamt bättre men har inte sprungit på alldeles för många dagar. Det är en del i tröttheten. Och skörheten. En annan är arbetslösheten och ångesten över att inte få pengar i tid eller ett jobb. Åtminstone inte ett lagom utmanande, roligt, välbetalt jobb som min kropp fixar. I morgon ska jag på intervju. På ett sommarjobb jag inte vill ha. Eller jo, om det vore ett som inte hade just "sommar" före skulle jobbet vara mycket mer intressant.
Se det som träning, inför nästa intervju, peppandet här hemma är bra.
Rosa brödbullar till stockholmsresan, en knarkkaka till svärföräldrarnas snabbesök på söndag, vet inte varifrån energin kom.
Förmodligen kopplade jag in autopiloten.
Baka kräver inget tankearbete, oftast. Långsamt gick det.
Ikväll har båda bybarnen varit hemma. Barn1 blev klippt, samtidigt som jag lagade mat. Skratt, en massa prat och provsmakning av kakan. Nu efter kvällspromenaden med hunden är det alldeles tyst. Storebror har gått hem. Lillebror sitter vid sin dator.
Vi softar i soffan. Det är mörkt ute, och jag hoppas på sol i morgon.
Jag har närt en dyslektiker vid min barm.
Och jag älskar honom precis hur mycket som helst.
Comments (0)