BodyPUMP.
Ett koncept med färdiga pass som byts ut efter en viss tid. Hmm.
I fredags kväll innan dagens andra spinning, var vi där. Jag är stark, jag är envis. Tog halvtunga vikter. Låren skrek. Hennes blick kunde döda. Oj. Jag gillade det verkligen. Ler. Nån dag efter tog jag tillbaka. Skulle aldrig gå dit. Ont i knäna. Ont i låren. Jag har inte tid med sån värk, om jag ska kunna springa regelbundet. Idiotförklarade mig själv som struntat i känslan av att det nog trots allt var för tungt... Men jag har så svårt att ge mig.
Igår... igår var det nån som sa... Du det där passet i morgon bitti som du ska gå på... Är inte det... Fan. Men. Shit. Jaaa, det är ju en annan instruktör! Jag vågar prova. Lovade ta mindre vikt. Bra.

Hon strålar.
Styrka. Glädje. Entusiasm. Hon vill att vi ska må bra, ha roligt, bli starkare. Hon har en kropp jag önskar jag hade, och idag fick jag veta att en läkare sa åt henne för tjugo år sen att hon aldrig skulle kunna jobba heltid, aldrig ha ett kroppsarbete, och ett liv utan träning. Det första hon gjorde, var att utbilda sig till massageterapeut och friskvårdskonsulent. Shit vilket driv.
Vi delar sjukdom, hon och jag. Och nu förstår jag att vi är lite lika. Envisa. Ler. Det gav mej hopp inför framtiden, det finns ingen annan som kan sätta mina begränsningar. Bara jag. Det ligger hos mej själv och dagsformen. Lyssna lagom. Jag gjorde det idag. Lättare vikter, men alla övningar. Det känns bra i kroppen. Det var lagom tungt, rätt tempo. Jag är nöjd. Mycket nöjd.