Det här?
Jag har sysslat med det här i omgångar i många, många år.
Min omgivning har ibland sett det som meningslöst.
Det är det säkert om man bara ser klippandet, högarna och sedan de
fulla plastfickorna med recept som aldrig används.
Om tankarna syntes, den ibland nödvändiga verklighetsflykten för att
orka med vardagen med små barn, arbetslöshet, sjukdom? Om spinnandet
av egna recepttrådar syntes, av tips och idéer, av andra människors
funderingar?
Då kanske det funnits mening i detta även för andra.
Jag är glad att jag sparat, rensat, klippt och sorterat.

En full papperskasse från SATS, med hundratals sorterade gamla recept
och ännu flera nyare, helt oklippta, fick flytta med oss till huset.
Det är en del av min mathistoria och en hög recept som fortfarande
funkar.

En del rensar jag ut.
En del får bli kvar.
Precis som livet i övrigt.