Börjar dagen med att ligga kvar, och försöka somna om.
Gav upp och dammsög (förankrat med Pixien), lade ut mattan.
I skenet från plantornas ljus är det sannerligen dags för yoga. Det har varit alldeles för långt uppehåll.
Idag blir jag fri.
Äntligen.
Och på tisdag börjar nya jobbet.
Det är en veckas tuffe arbete i egna trädgården som väntar och jag ser fram emot det med glädje.
Jag tömmer huvudet.
Sträcker ut kroppen.

Ett envist duggregn.
Jag är också envis.
Tillsammans baxar vi stenar.
En vän har taggat mig i ett inlägg om Havtorn som skänks bort. Tre stora buskar.
Vi ska hämta dem i morgon, med Jans släp.
Plats för dem krävs.
De är stora.
Därav baxandet av stenar.
Jag hade tänkt bygga till den här muren, typ nästa år.
Rädda den stackars rosa flädern som inte har tillräckligt med jord, eller ens bra jord, och höja upp den.
Nu blev det lite mer bråttom, men varför göra saker i en viss ordning när en kan göra allt på en gång?
Vi får bygga resten av muren sen, när havtornen är på plats.

Jag har planterat lök.
I uppehållsväder.
Röd lök.
Ska bli spännande, första gången med sättlök.
Pixien har bytt ut lite jord till vindruvorna i växthuset.
Hoppas de blir glada.
I morgon ska jag så svartrötter om jag hinner. Och plantera om Anguriagurkan.
Förutom att fixa havtornen alltså..

Efter ett ledarmöte om vårens hajk och scoutläger möter mig ett upplyst välkomnande hus.
Hemma.
Det är ett bra ord.
Verkligen.

Vaknar av att regnet smattrar mot rutan. Idag också?
Var medvetslöst trött när jag la mej, så persiennen är uppe.
Det är ljust.
Sent.
Hunden ligger tryckt mot mina ben.
Mysigt men lite för varmt.
Ligger kvar ändå.
Stormen ute är inte inbjudande direkt.
Tar mig upp, har ingen styrfart alls.
Messar med hustrun, ger hunden mat. Glömmer att äta själv, är inte hungrig, men tar medicinerna.
Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska springa, eller gå direkt in i duschen.
Tiden bara försvinner.
Plockar undan lite, springer trots allt, äter frukost, duschar, sätter igång en tvätt, en maskin disk.

Hämtar hustrun, hunden är med. Överlycklig när hon blir utsläppt ur bilen.

Hämtar ett fynd på skroten.
Bär den hem i stormen.
Galet.
Men roligt.
4,5m begagnad ränna 50kr istället för typ 600 som en ny skulle kostat. Det innebär att regnvattnet från grannens uthus inte bildar en ränna ner i mitt trädgårdsland den här sommaren.
Nu behöver vi bara en vattentunna ;-)
Yey.

Myser i soffan med hunden. Nu är äntligen båda mattarna hemma. Hon knölar sig ner mellan oss. Tätt tätt. Mycket nöjd.

Ok. Bilden med havtornen då?
Jo... Min vän Marie älskar att shoppa. Hon hittade tre stooooora havtornsbuskar åt mej. Jag behöver gräva upp dem, och köra hem dem själv, men de är gratis!
Dessutom ger de bra skörd.
Nu ryker brudspirean vid Buddhastatyn.
Jag har redan planerat det där bytet, men det låg på framtiden.
Det händer ibland saker snabbt här!

Ett steg i taget.
Ibland två på en gång.

Vi softar i soffan, hunden och jag.
Vi är rätt duktiga på det.
Vana.
Nära nära.

Med fingertopparna mot varandras.
En tågruta emellan.
Så mycket känsla.
Tåget till Stockholm avgick i tid.
En vecka går fort, visst?
Han hann se att jag blev ledsen innan tåget gick.
Det känns som ett nederlag, men samtidigt... Att dölja alla jobbiga känslor är inte heller bra.

Vi vaknade av regn mot rutan.
Lite oväntat, och omkullkastade planer.
Hunden och jag tog sovmorgon.
Väldigt välbehövligt.
Både för timmen som försvann inatt och gårdagen.
Det känns i kroppen, provet från igår. Inte helt oväntat. Det gick åt en hel del energi, men resultatet är helt okej.

Vi har sprungit jag och hunden. Förbi skroten. Det är tredje gången nu, och det känns bättre i benet.
När vi kom tillbaka, letade vi vår i trädgården. Det fanns mycket som kommit upp.

Det där med att flyga?
Funkar sällan.

Bilden sammanfattar dagen rätt bra...
Högskoleprov.
Det ena matteprovet värre än det andra.
I dubbel bemärkelse faktiskt.
Jag gissade, och hoppades på, att det var dagens första prov som skulle vara det där extra.
Det som skulle bortses ifrån.
Det var det.
Mitt resultat hade inte kommit i närheten av ett ok medel, om vi varit tvungna att ha med det.

Jag är stolt över att kunna meddela att jag i princip kommer att landa på mitt senaste resultat.
Det där way out of date provet jag gjorde för mer än 15 år sedan..
Rätt coolt egentligen faktiskt.
Behöver jag säga att jag är helt slut som artist?

Ungen har lagt sig. Vi har ätit sushi och sen glass. Myst i soffan.
Vi har i morgon på oss, i morgon kväll åker han till sin pappa. Det är påsklov och han kommer tillbaka på söndag igen. Ser fram emot en ledig vecka till, och att han kommer tillbaka igen. Det är lite kluvet.
Hunden stannar kvar.
Pixien kommer hem.
Det är bra.
Mycket.

Hunden ja.
Hon ligger i mina knäveck och drömmer.
Springer lite.
Morrar lite i sömnen.
Vi får väl se om vi orkar springa lite i morgon.
Det där med att duscha känns ju så meningslöst om jag inte tränar först ;-)
Tänk vad livet förändras snabbt ibland.
Invanda hjulspår?
Knappast.

#starkochvacker

Det är för många avsked.
För få timmar på mina dygn.
Jag känner min styrka, och mina svagheter.
Jag är bara så galet duktig på att ignorera dem.

Idag har jag sprungit.
En kort långsam runda med sötaste hunden. Det går fruktansvärt dåligt att andas på morgonen, btw. Men jag är envis nog att fortsätta. Det är mindre än två månader kvar till tävling, och varje gång jag tränar, känns det som sirap.

Sagt farväl till min hustru vid tåget.
Det är sista Stockholmsjobbshelgen innan hon börjar sitt nya jobb, lite närmare hemma.
Fast det hjälper inte. Jag less ve etter henne ändå.

Hunnit krama de stora Brobyungarna och fått deras nyckel. (Ett stort förtroende, I might add...)

Köpt mer nät, fler stolpar. Lyssnat för mycket på Takida i bilen, Curly Sue passade lite för bra just idag.

Hälsat på min farmor, som såg lite sliten ut efter flytten hem. Lite äldre. Det är alldeles för längesen, förkylningar och ett trasigt ben (båda mina, inga hennes) har satt stopp för besök.

Köpt säsongens första chokladdoppade strut på premiärdagen. Otto och glassfabriken, helt klart bäst. En kula är som tre Stockholmskulor...
Banoffee funkade ok.

Fått ett par fantastiska randiga sockor på posten. Lång historia som började med ett foto, komplimanger och slutade med sockor.

Ikväll har jag gått igenom fler mattefrågor till provet i morgon.
Ety mina tidigare prov är out of date.
Eftersom mina bästa skills är språk, eller iaf har varit, är det bara matte jag övat.

Nu är jag sömnlös, som alltid när frun jobbar borta. Hunden har värmt upp sängen.
Ska försöka, annars går provet åt helvete. Det finns potential för det oavsett.

Stark och vacker

Så.
Vad har då dessa bilder gemensamt?

Ronja.
(Såklart)

För att kunna ha söthunden utan koppel i trädgården, behöver vi kunna ha den inhägnad. Den är omöjlig, åtminstone nästan, att hägna in i sin helhet.
Med de nya pallkragarna, och de gamla, inser jag ju att det kommer att tillbringas ännu mer tid på baksidan än förut.
Så vi hägnar helt enkelt in baksidan.

Enkelt?
Sa jag enkelt?
Nja.
Jämfört med att hägna in hela, visst. Och vi har funderat.
Klurat.
Och tänkt.
Jag har letat fina grindar på Pinterest.
Staket.
Rosbågar.
Fågelholkar.
You name it.
Mina anslagstavlor är rätt omfattande.
Vi är rätt överens, hon som bygger mest och jag som tänker mest trädgård. Vi har lyckats enas om en båge, en grind och ett staket.
Nätet som ni ser på bilden, är en start. Ett första steg mot en nyvunnen frihet för både oss och hundskrutten.
Jag räknar med att spireahäcken kommer att växa igenom nätet, kanske redan i år.
Och kanske kanske slipper vi några av grannskapets katter i våra trädgårdsland dessutom...

Ett steg i taget.
Det brukar bli bäst så.

Jag är 45 år.
Och jag har ALDRIG aldrig tidigare kört bil med släp.
Ever.

Men idag så.
Hade liksom inget val.
Ensam hemma, och fått låna grannens bil och släp.
Vi har nämligen ingen dragkrok på vår..

Sibbhult-Kattarp tom.
Kattarp-Broby fullastad.
Backa.
Broby-Kattarp tom.
Kattarp-Broby fullastad.
Backa.
Broby-Sibbhult tom.

Tappade räkningen på antal skottkärror, men varje last vägde ca 750kg.
Det är många kilo, om nån undrar. Mer än hälften är dessutom skyfflade två ggr.
Det tog två timmar att lasta ur den första, tre att lasta ur den andra. Ganska slitigt, men nu är det gjort.

Shit POMFRITT så trött jag är i kroppen, och jag orkar inte ens tänka på hur det kommer att kännas i morgon.

Stark och vacker