Så.
Vad har då dessa bilder gemensamt?

Ronja.
(Såklart)

För att kunna ha söthunden utan koppel i trädgården, behöver vi kunna ha den inhägnad. Den är omöjlig, åtminstone nästan, att hägna in i sin helhet.
Med de nya pallkragarna, och de gamla, inser jag ju att det kommer att tillbringas ännu mer tid på baksidan än förut.
Så vi hägnar helt enkelt in baksidan.

Enkelt?
Sa jag enkelt?
Nja.
Jämfört med att hägna in hela, visst. Och vi har funderat.
Klurat.
Och tänkt.
Jag har letat fina grindar på Pinterest.
Staket.
Rosbågar.
Fågelholkar.
You name it.
Mina anslagstavlor är rätt omfattande.
Vi är rätt överens, hon som bygger mest och jag som tänker mest trädgård. Vi har lyckats enas om en båge, en grind och ett staket.
Nätet som ni ser på bilden, är en start. Ett första steg mot en nyvunnen frihet för både oss och hundskrutten.
Jag räknar med att spireahäcken kommer att växa igenom nätet, kanske redan i år.
Och kanske kanske slipper vi några av grannskapets katter i våra trädgårdsland dessutom...

Ett steg i taget.
Det brukar bli bäst så.

Comments (0)