eller hur många kilo gatsten kan det falla från ens axlar?

För en vecka sedan ungefär ringde jag.
Frågade lite hur det gick med rekryteringsarbetet.
Fick motfrågan vem jag var bland alla de ca 500 som ansökt sådär tre veckor innan tiden tog slut...
Intervjun två dagar senare kändes bra.
Jättebra.
Idag tog jag ett djupt andetag (alltså, typ sju ungefär) och ringde igen. Jodå. Jag är välkommen.

Det är inget fancy jobb. Timanställning. Halvstressigt. Slut mitt i sommaren.
Men ni som känner mig hajjar ju.
Det innebär att jag kan sluta där jag är, när mitt vikariat tar slut om en månad.
Att jag har försörjning ett tag till, i en miljö jag längtar till.
Med fröer, växter och växthus.
Att jag kommer att kunna söka till en trädgårdsutbildning i höst, som en rätt så hel människa.

Som det känns just nu är väggen nära, det här är vägen ut.

Comments (0)