Vi softar i soffan, hunden och jag.
Vi är rätt duktiga på det.
Vana.
Nära nära.

Med fingertopparna mot varandras.
En tågruta emellan.
Så mycket känsla.
Tåget till Stockholm avgick i tid.
En vecka går fort, visst?
Han hann se att jag blev ledsen innan tåget gick.
Det känns som ett nederlag, men samtidigt... Att dölja alla jobbiga känslor är inte heller bra.

Vi vaknade av regn mot rutan.
Lite oväntat, och omkullkastade planer.
Hunden och jag tog sovmorgon.
Väldigt välbehövligt.
Både för timmen som försvann inatt och gårdagen.
Det känns i kroppen, provet från igår. Inte helt oväntat. Det gick åt en hel del energi, men resultatet är helt okej.

Vi har sprungit jag och hunden. Förbi skroten. Det är tredje gången nu, och det känns bättre i benet.
När vi kom tillbaka, letade vi vår i trädgården. Det fanns mycket som kommit upp.

Det där med att flyga?
Funkar sällan.