"The world is a book, and those who stay at home, only read one page."

Vi packar inför en resa till en annan del av världen, samtidigt som vardagen rullar på.

Pappan kom just hem efter två veckor i Asien. En helt annan resa än min och hennes, till samma världsdel.

Vi åkte aldrig utomlands tillsammans, bara vi, han och jag. Det blev helt andra resor tillsammans, med familjerna många mil bort. Undrar ibland hur annorlunda livet varit för oss om vi bott kvar där nere, närmare alla. Åren med de två små som nu är så stora, blev intensiva med plugg för oss båda i olika omgångar, samtidigt som vi växte ihop och isär samtidigt. Jag antar att det blev lite för intensivt för oss båda. Avlastning av familjerna och mer egentid. Vi var väldigt unga, även om åtminstone jag kände mig vuxen och gammal redan som tonåring.

En resa till bergen i Slovakien, ett scoutläger utomlands med alla barnen, min syster och kompisar och barn i vår scoutkår. Det var en upplevelse. Vi tillbringade mycket tid på olika aktiviteter, och ganska lite tid tillsammans. Det kändes kanske redan då som om vi... som om vi var på väg att förändras. Att vi inte hade tryggheten i varandra och oss själva. Det var en fantastisk vecka, absolut, och jag är glad att vi har det minnet gemensamt.
Vi har gjort resor till andra länder, båda två. Pappan med jobbet, äventyr vid Medelhavet, resor till England, och en lång resa med de stora barnen i bil. Jag ensam.

Före barnen, reste jag och min mamma till solen i södra Spanien. Tre sommarveckor, en om året i tre år. Jag kom tillbaka till skolan, och sen man och jobb lite brunare.

England. Min bästa vän bodde där ett par år, och jag reste ensam över till henne, två gånger. Lite läskigt att klara sig själv, skönt att kunna språket. Musikal, teater, gå runt ensam i Bristol och uppleva, ett besök i Bath, några intensiva dygn i London. Fantastiska resor. Presenter med hem.

En helt annan resa, till den gröna ön många år senare. Till havet, bergen, kullarna utanför stan, annorlunda människor och en ny vän.

Nu när vi lever olika liv, har vi möjlighet att själva bestämma hur vi vill prioritera i vår plånbok. Även om den är lite tunnare än förut, för oss båda. Det ger frihet. Vi borde kunnat klara det här. Förut. Det är lite vemod kvar inuti, men det kommer nog alltid att sitta kvar lite grann.

Jag ser fram emot resan, en vecka med värme, nya upplevelser för både henne och mej. Till och med timmarna på flygplanet ser jag fram emot, som ett barn på nya äventyr.

Det finns många sidor kvar att läsa. Och jag vill läsa dem alla.

Comments (0)