Jag är mör.
Det har gått några dagar efter tävlingen i lördags.
Och jag är mör. Resan hem var rätt tuff, även om vi lyssnade på melodifestivalen via svtdirekt i mobilen och turades om att köra. Att vända sig i sängen på natten, helt galet omöjligt av värken i ryggen.
Långsamt blir jag mjukare. Måndagens tolvtimmarspass, upp och ner för de få trappstegen till röda kuren, upp och ner för lastbilsstegar... det var inget ergonomiskt i sikte när jag sökte den tålmodiga personalen som gick igenom grinden, fällde kroppen vid höften istället för att böja snyggt på knäna. De flesta frågade vad jag gjort, jag gick ju lite stelt med båda benen.
Kan man halta med båda benen?
Jajamensan. Ler. Det kan man.
Jag gör inte det längre. Träningen efter tävlingen har varit med försiktighet. Vi insåg omöjligheten i att kundaliniyoga hos Torbjörn i söndags, det blev en egen yogatimme hemma och massage för oss båda istället. Det är skönt att massagebänken står redo. Jag fick massage i måndags efter jobbet också. Vi bokade av Zumban däremot. Tror det har hjälp jättemycket med massage för återhämtningen.
Tisdag, Afro och Core. I nya testbh:n. Trodde aldrig jag skulle fixa det så bra. Inga hopp på dansen, och det var rätt jobbigt för låren. Men det gick. Märkligt nog. Och såååå skönt. Däremot, efter timmarna med RENTrepetition var jag helt slut.
Skönt att vakna mycket piggare idag, och få skjuts till gymmet för mer kraftpåfyllning, och bhtestning. Bodypump. Åh så skönt att anstränga sig. På riktigt alltså. Jag mår så otroligt bra av att träna. Tog lite lättare vikter, och lyckades genomföra allt, utom de små små låga knäböjen. De är asjobbiga även med en hel kropp.
Laddar om med frukost, nu är det städning och en timmes Zumba vid lunch som gäller innan jag tar tåget till Jakan, fixa och dona lite med ungarnas rum, där. Idag flyttar min gamla bokhylla till Märsta. Mina barnochungdomsböcker har redan kommit hit, och står ivrigt och väntar på ungarnas rum, här.
Bokstäver som längtar efter att läsas igen.