Ett lugn sprider sig långsamt i kroppen, och jag har ett leende på läpparna trots ryggvärken, eländeshöfterna och den långsamma packningen till resan.
Det är efter samtalet med den nya chefen, som rynkan mellan ögonbrynen är borta och det är ett ljus tillbaka i ögonen, ett ljus som försvann när jag fick det nya schemat med posten i måndags. Ett schema som har de arbetstider jag önskat i den nya stora omorganisationen, även om det var tredjehandsvalet.
Vi är över tusen stycken, och jag inser att det är svårt att göra alla nöjda.
Det var några koder jag inte förstod, och min semester nästa söndag var inte ifylld. Det gick långsamt upp för mig under samtalet med underbara planeraren T, att jag blivit flyttad till gul sida.

Alla barnhelger blev uppfuckade, pappahelg skulle blivit mammahelg, det är ganska omfattande planering på åtminstone mina helger. Jag ingår i ensamblen och har några småroller i en musikal som sätts upp i Tumba i höst, RENT. Repschemat som delvis lagts efter mina jobbdagar, omg. Jag skulle ju aldrig kunna träna med de andra... Den vanliga träningen, där spelar det ingen roll liksom. Skorna står i hallen, och SATS har öppet samma tider varje vecka... Men. Lyckoskänslan, känslan av den stress jag känt inför vår/sommaren med det nya schemat bara försvinna, där i bilen efter simningen idag.

Åh så skönt. Jag har kastat iväg ansökningar på en massa jobb, nästan som en kulspruta de senaste dagarna. Nu kan jag ligga lite lågt, jag måste inte bort nuuuu. Men det ingår i framtidsplanen sedan ganska länge, att ta mig därifrån. Att bli min egen. Och ha en meningsfull arbetsdag. En arbetsdag som stimulerar huvudet, som inte går på rutin. Med positiva människor och utmaningar varje dag.

Det nya schemat? Det är detsamma som jag fick. Men på rätt dagar, samma dagar som jag jobbat hittills. Jag är glad över luckan som lämnats åt mig, av en mammaledighet.

Comments (0)