Förberett för marathon, det är bara några dagar kvar. Jag vandrar i shorts och flipflops, vägen mellan mitt extrajobb och hennes. Det är en sen måndagskväll och den friska luften rensar mitt sinne från unkenheten jag andats in de senaste åtta timmarna. När jag går över bron ser jag banderollerna, och känner suget. Hettan. Applåderna. Längtan. Krampen i lår och kampen mot klockan...
En del av min identitet som marathonlöpare har i tiden för kaosets början försvunnit i tappad löplust. Den är på väg tillbaka, långsamt.