När glädjen inte vill
och hunden suckar

Hon är långt borta och den varma famnen är kall

När kroppen inte känner viljan, rörelserna känns trånga och själen
längtar efter stillhet och ro, benen efter snabba stigar i tajta byxor
och yllestrumpor

När yogamattan blir grusig och full av små grå hår trots att jag
precis sopat två gånger

När närvaron av honom finns i varenda rörelse, rörelser vi gjorde
tillsammans många tysta kvällar för att förlänga tiden tills
gummibandet brast. En närvaro som annars, i vanliga fall knappt är
förnimbar

När sömnen länge varit knölig, behovet av blå piller, gula, randigt
brunt och alla de vita, känns övermäktigt och kraften inte finns

När jag är förbi trött, in-i-väggen-trött, och vet att jag är frisk
Tårarna ligger på lur och han den känslige ger mej en hård kram,
längre än vanligt

Då. Då är det tungt. Tyngre än vanligt, hur nu det är möjligt