Jag ser den tydligt.
Den där bitterrynkan på vänster sida om munnen. Undrar när den kom.
Jag vet i alla fall att jag gärna blir av med den. Jag vill inte ha den. Låter den bli en skrattrynka igen, som jag vet att den kan vara. Jag vill vara glad, skratta och vara lycklig. Just nu är det mycket som skramlar runt i huvudet, en massa jag måste släppa för att kunna gå vidare. Saker jag inte visste att jag brydde mig om, saker som hänt bortom min horisont, men ändå nära. I ett parallellt universum, vänner som korsar.

Gå vidare. Starkare och vackrare.