I mitt sorterande stannar tiden och jag slungas många år tillbaka. Smyckeslådorna är fulla av minnen. Bland brons, pärlor och strass finns ringar från män jag älskat och lämnat. Jag som så länge jag kan minnas har varit rädd för att bli lämnad har gjort det otänkbara. Lämna dem jag älskat så länge, det är tufft. Nånstans tappade jag bort mig själv, i min önskan att tillhöra, vara älskad.
En sak har jag lärt mig.
Jag är inte rädd längre.

Comments (0)