Mitt i en mening om egentligen nåt helt annat men ändå inte, när vi kör bil i rusning på en smal väg, bara släpper hon bomben. Liksom i förbigående sådär... att jag är hennes livs kärlek. OMG liksom. Jag? Jag blir alldeles stum, det är stort, jag hoppas att jag inte kommer att göra henne illa, att jag kan leva upp till det där underbara, fantastiska. Hjärtat slår hårt. Jag vet att jag älskar henne. Massor. Hon är underbar, vacker, strålande. Jag är mer försiktig, men vet att hon är rätt. Rätt för mig. Vetskapen av att jag är hennes livs kärlek ger mig svindel, men fyller mitt bröst med lycka.

Comments (0)