Ursäkta om jag verkar långt borta idag. Tankarna fladdrar omkring, idag lite lite mer än vanligt. Idag är de 6 månadernas betänketid över. Vi kan skriva på våra papper och skicka in. Undrar förstrött om det är många som ångrar sig. Det är en retorisk fråga. Antagligen inte. Jag har det inte. Det här är bäst för alla. Det är inte säkert att ungarna tycker det, alla dagar, men alternativet var och är sämre. Undrar vad pappan hade sagt, om jag ångrat mej. Ler lite snett. Han har nytt liv, nya vänner, nytt jobb, nya erfarenheter. Jag har sopat ihop mina skärvor och dragit mej undan. Ett annorlunda liv, med nya möten, erfarenheter, prioriteringar. Sorterar i det som är jag, letar efter minnen att vårda, släppa andra som drar ner. Det fanns ingen bättre väg att välja, orken och lyckan var borta.