Min vän bloggar. Naket, hjärtskärande. Argt och självutlämnande. Insiktsfullt. Vi har en del bagage som är lika. Alltför lika. Jag blir ibland alldeles matt, vissa bloggar kunde varit mina.
Inser hur back jag är när jag sträckläser flera bloggar än jag spottar ur mig på en månad. De berör mig, och ger mig tårar i ögonen.
Ler lite. Jag saknar våra kvällar i stan, det är så mycket som händer, jag hinner inte med.
Jag känner att jag dragit mig undan lite. Ibland blir koordinationen med skiftjobb, barnkvällar alltför svår att lösa. Men jag finns och tänker på dig, er. Miss you.