Mitt i ett leende rinner tårarna. Hon säger att jag är vacker, och de går inte att hejda. Vi är högt upp ovanför Indien, ovanför molnen. Ett land jag länge drömt om att besöka. Hur ska jag förklara, jag har nog inte varit lika vit utanpå och svart inuti på länge. Sockerblues? För lite sömn? Min rygg plågar mej och jag vill inte visa mej svag. Förra natten somnade vi sent, jag mycket senare än henne. Inte resfeber, det var livet i allmänhet som kom ifatt.