Innan resten av familjen vaknat, gör vi fåglarna glada med lite ny mat i nyponbusken utanför köksfönstret. Den här gången både en boll och ett nät med jordnötter. Det är snö på marken, men ganska blöt. Det är så mysigt att bara vara vi ibland, även om jag älskar hela min familj. Vi är så nära. På vägen tillbaka från återvinningen, frågar jag om vi ska göra en snögubbe. Det lyser i ögonen, han nickar. Vi tar snö från gräset på vår plastpåse, det är jättekallt utan vantar. Vi gör två. Med ögon och näsa av kryddpeppar. Morgonbus, han fnissar hela tiden. Här är resultatet. En mamma, och en Emrik.