I skymningen ser jag ut genom tågfönstret, tittar på trädgårdar som susar förbi.
Jag lyssnar på den bästa boken på länge, och den får mig att känna att jag hamnat så rätt i livet.
Jord under naglarna, frösådder och äppelträd.
Jag hoppas så innerligt att utbildningen jag planerar att gå innebär det jag tänkt.
Boken föder drömmar om vinterträdgård med plusgrader på vintern, om ett stort jordigt arbetsbord, om äppelträd med rikliga skördar, om fler pioner och en öppen spis.
Det känns genomförbart, med tiden.
Pionerna först.
Det andra får komma sen.